1) SVITEN. Just nu tycks inget kunna stoppa segermaskinen Vimmerby Hockey. I toppmötet mot Dalen tog laget sin sjunde (!) raka seger – i den tuffa södra Allettan. VH gjorde det också fullt välförtjänt. Vimmerby spelar med sånt självförtroende och med en sån självklarhet. Är med stora skär på väg mot topp-sex och en därmed en plats i åttondelsfinal – om de nu inte redan är där... 26 poäng kan gott och väl räcka.
2) OFFENSIVEN. Ni vet hur det var för ett tag sedan. VH hade svårt att förvalta alla lägen till nätrassel. Så är det inte alls längre. Mot Dalen och i flera matcher innan dess, har laget visat prov på en bra offensiv – och effektivitet. Inte minst då mot HC Dalen.
3) LUGNET. Visst, Dalen reducerade efter 46 sekunder i mittperioden, fixade 2–2 några minuter senare och hade dessutom ett ribbskott strax efteråt. Om det skapade oro och stress i Vimmerby? Knappast. VH gav svar på tal tämligen omgående och tog över spelmässigt igen. Det fanns ett påtagligt lugn i laget och en tro på sitt eget kunnande och på sitt spel.
4) FIRMA KARLSSON/WIGLEY. Nog borde väl HC Dalen ha koll på duon Jakob Karlsson och Mattias Wigley i sitt boxplay? Eller nja, det verkade inte så. Jag vet inte hur många gånger vi har sett samma sak hända den här säsongen. Jakob Karlsson bakom mål, letandes efter en öppnande passning till Mattias Wigley. Sagt och gjort. I sitt första numerära överläge i matchen fick vi se dem glänsa på nytt. Karlsson till Wigley – och mål. Det var viktigt dessutom och betydde återtagen ledning med 3–2.
5) BACKSPELET. Okej, det var några felbeslut och felpassningar som kunde ha kostat något mål, men på det stora hela var återigen Vimmerbys backar mycket bra. De värderar allt som oftast rätt, tar kloka beslut och känslan är att de blivit ett allt större hot även offensivt. Nu saknades också en av de allra bästa, Oskar Carlsson.