Det tog 13 heat. Då reste sig publiken (stora delar alla fall) på läktarna, flaggor viftade och många skrek rakt ut av glädje.
Det var klart. Definitivt klart. Dackarna var i final efter att på nytt ha imponerat stort mot detta starka Gislavedslag, med världens bäste Bartosz Zmarzlik som givet ankare.
Ett förväntat semifinaldrama slutade över två akter i närmast förkrossande 100–80.
Handen upp om någon förutsett det innan!
Inte min hand alla fall.
Returen inleddes sådär, med 2–4 i baken. Om det skapade oro, osäkerhet och en viss nervositet i hemmalägret? Nej, nej. Filip Hjelmland angav tonen i det läget och plockade fram två heatsegrar. Snacka om att sätta ner foten.
Faktum är att det dröjde ända till heat 9 innan Lejonen hade poängövervikt i ett heat igen.
Visst, det var inte för sent för en vändning, men vi anade att så inte skulle bli fallet. Dackarna var helt enkelt för bra och för vassa för Lejonen återigen. Och det alltså, utan magiske Maciej Janowski från match ett. Nu klev formstarke lettländaren Andzejs Lebedevs fram igen, tillsammans med framför allt kapten Jensen och Brady Kurtz.
Som ett statement och en kraftig markering att "Vi är bättre än er" slog Dackarna till med en femetta i heat 13 och stängde definitivt alla möjligheter för Lejonen att komma ifatt.
Imponerande var ordet.
Och smaka på den här: final mellan Dackarna och Västervik.
Kan det bli bättre?
Nä, just det.