Eh, vad är det här? Västervik är inte känt för att vara en stad som lockar de stora åskådarmassorna när det kommer till lagidrotter som fotboll, hockey, innebandy eller speedway.
Kanske är det på väg att vända? På vägen in mot stadion kryllade det av folk på väg i samma riktning som jag. Jag var nästan tvungen att nypa mig i armen. Det har länge snackats om det minskade publikintresset i speedway. Därför var det så roligt att se att så mycket folk tagit sig till Hejla Arena denna fantastiska julikväll.
Det är klart. Vädret bidrog säkert till att locka ett antal extraåskådare mellan topplaget Västervik och bottenlaget Dackarna, men det är nog inte hela sanningen. Förhoppningsvis finns ett ökat intresse av att återigen se speedway live.
"Det måste vara minst 4500 åskådare, kanske 5000", trodde en av mina kollegor på Västerviks-Tidningen.
"Jo, du har nog rätt", sa jag.
Det var ju för tusan fullt överallt. Packat med folk på läktarna och gott om trängsel även runt om.
Därför kändes det en aning fjuttigt när speakern förkunnade: 3733.
Nämen... det måste ha blivit fel någonstans. Tappades det bort tusen pers på vägen?
Nåja. Det var säkert rätt. Och med lite perspektiv, en kanonsiffra. Ingen annan match i Bauhausligan hade inför tisdagens derby lockat fler åskådare under 2022, men faktum är att matchen hade en tuff utmanare i mötet Smederna-Indianerna i Eskilstuna. Och se där, på Smed-stadion tog de sig över 4000-strecket med knapp marginal.
Dackarna har i år ett hemmasnitt på 1981 åskådare, på fem matcher.
Västervik snäppet bättre med 2128 på sex körda matcher.
Matchen då? Jo, ni vet hur den slutade. I Dackarnas fall upprepade sig scenariot från i stort sett hela säsongen. Det var som att trycka på repeatknappen för hundrade gången. Vi kan sammanfatta dem i tre punkter: 1) Godkänd insats, 2) Superjämnt, 3) Bitter förlust.
Lagledare Teurnberg visste varken ut eller in. Ansiktsuttrycket och resonemanget var balanserat. Vad han kände inombords var nog något helt annat. För fjärde gången i år förlorade mästarna med knappast möjliga marginal.
Det är klart att det svider. Rejält.
På den långa färden hem till Hallstavik i tisdagskväll hann han säkert att gå igenom matchen ett hundratal gånger i tankarna och varför den slutade som den gjorde. "Tänk om..."
Men – är det motigt, så är det motigt.
Med fyra matcher kvar av grundserien är Dackarna fortfarande under slutspelsstrecket.
Jag tror ändå att de kravlar sig över strecket till slut, till förmån för Masarna och Piraterna.
Resterande schemat är: Dackarna-Masarna (41–49 i första matchen), Lejonen-Dackarna (46–44), Indianerna-Dackarna (41–49) och Dackarna-Piraterna (44–46). Ni ser att bonuspoängen kan få en avgörande betydelse.
Det krävs också att Dackarnas svenska förare får sprutt på maskineriet igen. Mot Västervik tog Jacob Thorssell, Ludvig Lindgren och Filip Hjelmland tre poäng tillsammans – på 11 körda heat. Det håller inte.
Själv tog jag det försiktigt när jag rullade hemåt på väg mot Vimmerby denna ljuva kväll. Jag har respekt för vilt. I knapp styrfart (nåja) stod det plötsligt en hjort vid vägrenen vid Ankarsrumstrakten. "Nej, inte en gång till hann jag tänka". Senast jag såg en landade det i en krasch, en död dovhjort och ett bilbyte. Den här hjorten stod till synes blick stilla. Tack ska du ha!
