Hugo Larssons beteende faller inte i god jord hos Sportens krönikör.
Tisdag: Speedwayretur, Dackarna mot Västervik. Lördag: Hockeygenrep inför Allsvenskan, VH–Kalmar. Därutöver flera andra idrotter som är i uppstarten med seriepremiärer i blickfånget. Bra så. Den här krönikan – hur intressant allt det än är – kommer inte att fokusera på något av det ovanstående, utan om fotboll. Rättare sagt om dramatiken som finns kring slutspurten för våra bästa lokala lag.
Men hörni...
Vi börjar i en annan ände, med Hugo Larsson. Vad säger vi om hans agerande? Han åkte hem från landslagssamlingen när han inte fick speltid mot Azerbajdzjan (snacka om svårstavat). Jag förstår hans besvikelse, vem gör inte det? Att inte få en enda minut när man är en av landets allra största talanger och med en succéstart i Bundesliga i ryggen. Fem centrala mittfältare gick före i kön, vilket var anmärkningsvärt. En helt annan sak är att strunta i Estlandsmatchen i söndags och dra hem till Frankfurt. Officiellt med en lättare skada. Det är såklart svårt att få hela bilden av storyn, men det troliga är förstås att han var så förbannad och irriterad att han tog sitt pick och pack och åkte söderöver, till klubblaget. Han lämnade sina landslagskompisar i sticket och valde jaget före laget. Tydligen var han irriterad på att JDT (Jon Dahl Tomasson) gick ut och till viss del kritiserade Larsson för att han inte slog tillräckligt med "vertikala" passningar. Det tog hårt, av allt att döma.
"Jag har svenska folket bakom mig" sa Larsson.
Det gäller inte mig i så fall.
Han har, enligt mig, sannerligen inte imponerat de gånger han fått chansen tidigare i landslaget och är långt ifrån ett självklart val centralt på mittfältet, trots att han är en utmärkt fotbollsspelare. Han må vara besviken, arg och ha en stark tro på sig själv, men jag gillar verkligen inte beteendet hos denne 20-åring. Om det nu inte är så att det verkligen handlar om en "lättare" skada. Eller om det inte ens var hans eget beslut att lämna, utan snarare en order från förbundet.
Därmed inte sagt att jag inte vill se Hugo i landslaget framöver, tvärtom. Han har alla förutsättningar att bli en extraordinär spelare i blågult många år framåt, men just nu står han inte högt i kurs hos mig alla fall.
Sådär. Den utläggningen blev mycket längre än vad jag föresatt mig från början. Men ni vet hur det är, ibland bara sveps man med.
***
Fotboll i trakten var det, ja.
Nu har väl ändå Vimmerbys herrlag spelat bort sina chanser att norpa en kvalplats till division två?
Jo, ja. Allt tyder på det. Det ska mycket till för att Nässjö eller Myresjö/Vetlanda plötsligt ska åka på däng i flera matcher och låta VIF smyga förbi i tabellen. Det är inte troligt.
Förlusten mot Hjulsbro (2–3) var förmodligen förödande för lagets möjligheter att bli tvåa i serien. Jag såg delar av den i vår tv-sändning och blev inte imponerad av det jag såg då. På plats på en parkeringsplats i Västervik och ett rastställe utanför Hjorted tyckte jag det såg passivt ut i VIF-lägret. Den där intensiteten fanns liksom inte där, tyckte jag. Hösten har inte alls blivit så som Falkevalls gäng tänkt sig. För att det lilla halmstrå som ändå finns där någonstans ska gripas krävs att Vimmerby gör rent hus i de fyra matcher som återstår. Men känslan här och nu? Nä.
***
Vimmerby IF Dam vann klart i helgen, men har en nyckelmatch mot Skultorp borta på lördag som de sannolikt behöver vinna för att ta hem serien.
För klubbens damlag är det ett helt annat läge. Även här tror jag att det krävs full pott, alltså tolv poäng i de fyra återstående omgångarna. När jag kikade på spelschemat så har Ulricehamn ett lätt program kvar och nästan lika bra målskillnad som VIF två poäng före i tabellen. Vimmerby har ett betydligt tuffare schema framför sig med seriefinal mot tabellskuggande Skultorp (en pinne bakom) närmast och sen även svåra möten mot både Mariebo och Lindö. VIF är visserligen i förarsätet nu, men det kommer garanterat behövas fyra högoktaniga insatser för att det där efterlängtade serieguldet ska bärgas. Jag tror att vi får en fingervisning redan nu till helgen. Vinst och vägen framåt blir mycket enklare. Förlust, nä, då ska det mycket till.
***
I division fyra-fotbollen kan vi konstatera att det var en lyckad helg för Rimforsa, som tog några rejäla älgakliv mot avancemang till trean efter vinsten mot Vikingstad. Kan något verkligen stoppa RIF nu? Nej. Jag ser inte det, med den formen, med de spelarna och den motivationen.
Gullringen tog en lika skön och efterlängtad seger (3–0) mot Sävsjö. Innan matchen ställde jag mig frågan om luften gått ur topplaget Sävsjö efter senaste förlusten. Kanske var det lite så, i kombination med en stark prestation av ett pressat Gullringen. Nu har läget ljusnat betydligt eftersom Malmbäck på kvalplats samtidigt förlorade. Nu känns det långsökt att tro att Gullringen ska tvingas till ett ovisst kvalspel i oktober, trots att de två topplagen väntar närmast.
Kisa då. Jo, de var på väg mot en ny trea, men tappade i slutminuterna och fick bara oavgjort. Ändå, KBK har gjort en remarkabel resa i höst och det verkar som de bestämt sig för att det ska spelas division fyra-fotboll på IP även 2025.
Från början hade jag tänkt skriva om dramatiken som finns även i de lägre divisionerna, men ni kanske börjar tröttna vid det här laget. Vi nöjer oss här och får återkomma till det andra.
TILL SIST:
• Speedway. Ingen Ryan Douglas. Filip Hjelmland ersätter. Jag tror det blir bra. Douglas hade det tufft i första semin och Hjelmland kommer garanterat vara taggad till tusen. Efter matchen och krossen med 14 poäng i Västervik förra tisdagen trodde jag där och då att Dackarna redan hade avgjort det här, men nu? Nej. Västervik väljer att plocka in Matias Nielsen och Peter Ljung och det känns ruggigt spännande.
Ändå, med alla kort utlagda framför oss, det ska mycket till för att Västervik ska kunna vända på det här.
Simon Sandholm sänkte HM IS med tre mål.
• Bad varje dag! Såklart. Jag byter också hej vilt mellan traktens sjöar. Om det är Knabbarpsjön ena dagen, så är det Höksjön, Nossen eller Spilhammarbadet den andra. I söndags blev det ett dopp i den senare, i Mariannelund. Kanske att Simon Sandholm, säker strajker i Hjorted/Totebo, behövt kyla ner sig där också innan matchen mot "mitt" HM IS. Sandholm satte nämligen alla tre när de vann med just 3–0 och övertog serieledningen i division fem nordöstra före IFK Västervik. Det är fortfarande helt öppet dem emellan och vilken avslutning det kan bli då guldaspiranterna möts i den allra sista omgången.
• Var på plats på Ekskogsvallen i Kristdala i lördags, Ariel mot Djursdala. Maken till stenhård plan har jag inte sett på länge. Bollen hoppade, studsade och for omkring lite hur som helst. Om det var det som gjorde att jag för sjuttioelfte gången spillde kaffe på mina relativt nyinköpta vita skor vet jag inte. Jag kan ju alltid skylla på det, eller hur.