Man får inget gratis bara för att man är regerande svensk mästare. Verkligen inte.
Det mesta har varit motigt för Dackarna i säsongsinledningen. Mot Västervik i derbyt fick laget återigen stryk med knapp marginal.
Det hjälpte inte att Dackarna fick en utmärkt start, där färske nyförvärvet Nicolai Klindt omgående levererade en trepoängare. Och att förra säsongens så framgångsrika duo Rasmus Jensen/Jacob Thorssell ordnade en femetta i heat tre.
Ledning med 12–6 och allt frid och fröjd.
Så långt.
I de återstående 12 heaten blev det ingen mer poängövervikt för hemmalaget. Trots det var det länge jämnt.
I kvällens bästa drabbning, det elfte, hade de flesta räknat in en heatseger för Rasmus Jensen. Det såg ut som att han var först över mållinjen efter en minnesvärd duell med Fredrik Lindgren. Men icke. Sveriges bäste förare vann med några centimeter tillgodo.
I tolfte såg det ut som att vi var på väg mot ett nytt oavgjort heat, då fick stjärnskottet Gleb Chugunov (som han körde) sprutt på maskineriet och tog sig förbi både Nicolai Klindt och Jacob Thorssell. Och sen fick Magic Janowski stopp i starten.
Då var det kört.
Lagledare Teurnberg och de flesta andra var inne på samma spår efteråt. För att vinna mot ett sånt starkt lag som Västervik håller det inte att bara formstarke dansken Rasmus Jensen nådde över 7 poäng (han hade 12).
Två pinnar för Dackarna av maximala tio är förstås en stor missräkning.
Trots det är laget på slutspelsplats, men bakom dem skuggar Rospiggarna och Masarna på samma antal poäng. Det handlar om att komma topp-sex i tabellen för att ha chans att köra om medaljerna senare i höst.
Dit ska väl ändå Dackarna ta sig?
Jo, vi får tro det. Men att lägga hedersamma förluster på hög håller förstås inte i längden. Och i nästa omgång (det körs bara 14...) väntar Rospiggarna i Hallstavik. De vann för övrigt klart borta mot Masarna i tisdags.
Rysare att vänta med andra ord.
Vad kan då Dackarna göra för att vända trenden?
Tja, lagledare Mikael Teurnberg verkar inte vara typen som sitter och avvaktar och hoppas på det bästa. Utan här brukar det vara snabba puckar och handling som gäller. Vi såg det förra säsongen där Dackarna fick jackpot med förstärkningarna av inte minst förre världsmästaren Tai Woffinden. Vi kan nog kallt räkna med att det ageras snabbt om inte poängen och segrarna kommer snart. Sen handlar det förstås om vad det finns för guldkorn att plocka in på den ganska smala marknaden – och givetvis vad ekonomin tillåter.
Publikmässigt har inte matcherna lockat så många som man hoppats – än. I tisdags besökte 2219 åskådare Skrotfrag Arena. I de tidigare två hemmamatcherna var publiksiffran 2012 (Indianerna) och 1550 (Lejonen).
Frågan är om det här är vad vi kan vänja oss vid, eller är minskningen temporär? Jag vet att det ständigt jobbas febrilt på att hitta nya sätt att få publik till arenan. Vi kan också vända på steken. Inget annat lokalt lag är i närheten av att locka 2000 åskådare i snitt. Men visst, här pratar vi om svenska mästaren med en världsstjärna (Janowski) i laget och flera andra förare av toppklass. Det borde locka fler.
Till sist:
• Såg nattmanglingen mellan Nadal och Djokovic. Det är nästan skrämmande hur bra de fortfarande är.
• Då är jag tillbaka i golfsvängen. Här ska det jagas birdies.
• Tranås-VIF på fredag, VIF-Gullringen veckan efter och Gullringen-Tranås 16 juni. Snacka om fotbollsgodis och viktiga kamper i toppskiktet i herrfyran.
• Bye, bye min kära bil. Du har varit en trogen vän i ur och skur. Kostade för mycket att reparera den efter smällen med dovhjorten. Nu ska den skrotas, snyft. Är det någon som har en bil? Jag är öppen för alla förslag, men helst en Ferrari, en Lamborghini eller nåt annat enkelt.