Nathalie Johansson.
Det är mycket som händer – i många idrotter.
Inte minst nu när fotbollen dragit igång, om än inte riktigt på högvarv, eller hur man nu ska se på saken.
Jag tillbringade själv ett antal timmar i solgasset på Arena Ceos i lördags. Det var matcher från morgon till kväll.
Extra intressant var prestigemötet mellan Vimmerbys herrar och Nässjö. Två lag som stött på varandra ofta i seriesammanhang när VIF låg i tvåan och trean. Nu skiljer en division, till Nässjös fördel.
Det märktes – i 20 minuter. Då var NFF klart bättre. Men sen..., då tog Vimmerby över och imponerade. Särskilt med sin fysik, sitt djupledsspel och sitt jävlaranamma. Det här var en rejäl kraftmätning. Oj, vad det gnistrade mellan de här lagen. Det smällde i närkamperna, det var tjurigt, ilsket och mycket surr mellan avbytarbänkarna. Och det här var "bara" en träningsmatch.
Visar VIF upp samma attityd framöver kommer laget bli mycket svårslaget. Jämfört med 2021 är bredden större, spetsen vassare. Mot Nässjö blev unge talangen Selatin Shaljani matchvinnare med sitt 1–0-mål.
Vimmerbys damer tog också en meriterande seger, mot ett lag högre upp i hierarkin. Måldrottningen Nathalie Johansson avgjorde med två mål mot Husqvarna FF. Ett Husqvarna med förre VIF-spelaren Linda Bengtsson i en ledarroll. Hon är en av klubbens bästa egenfostrade spelare genom tiderna, med ett förflutet ibland annat Djurgården, Hammarby och Öster. Jag fick en kort pratstund med henne innan matchen.
"Jättekul att vara tillbaka inom fotbollen. Idrotten är verkligen en bra inkörsport till att lära känna nya människor", sa Bengtsson med hänvisning till att familjen förra året flyttade från Stockholm till Jönköping.
Jag lärde själv känna en ny människa lite kort i lördags – på krogen.
I veckan hade jag tänkt se filmen Belfast på bio. Historien och bakgrunden till motsättningarna i staden och landet har alltid intresserat mig. Efter mitt samtal på krogen kanske ännu mer. Det visade sig att han var från Belfast, eller rättare sagt Holywood, en bit utanför den nordirländska huvudstaden. Samma ort som för övrigt en av världens bästa golfspelare kommer ifrån, Rory Mcilroy. Och visst hade mannen jag träffade en spännande historia att berätta om familjen Mcilroy.
Efter många år av fred blossade det tyvärr upp oroligheter förra året. Förhoppningsvis är ändå landet på rätt väg igen.
Vimmerby Hockey blandar och ger.
Det verkar också Vimmerby Hockey vara, men man blir inte riktigt klok på dem. Här varvas det, högt och lågt. Från en match till en annan. Ibland är det en speedad Lamborghini vi får se, nästa gång en småputtrande bubbla, som för tankarna till min gamla kära röda bil.
Kontrasten är minst sagt stor, från de starka prestationerna mot topplag som Nybro, Väsby och Dalen, till svaga matcher mot lägre rankade lag som Hanviken och Mariestad. Det är svårt att hitta givna förklaringar, men hur som helst är det ganska charmigt eftersom det är så enormt oförutsägbart.
Efter den vrålviktiga vinsten mot Huddinge har VH skaffat sig stora möjligheter att nå målet, playoff.
Väl där kan precis allt hända.
Särskilt när vi snackar om ett lag som Vimmerby.
Till SIST:
• William Poromaa, så gott. Det leendet sa precis allt om vad han kände inombords.
• Morsans våfflor, med grädde, sylt och hallon är svårslaget.
• Varför nöja sig ett par nya gympaskor? Slog till med ett par Hoka-dojor också.
• Kulusevski, visst. Elanga, jajamän. Det här kan bli intressant – om det nu blir några playoffmatcher vill säga.