Det är ett väntat val. Vi skrev om just Karlskronas intresse för österrikaren för några veckor sedan. Då sa sportchefen Patrik Larsson, med förflutet i Vimmerby Hockey, att Horsky var ett intressant namn.
Nu har pusselbitarna fallit på plats.
LÄS MER:Horsky är klar för Karlskrona HK.
Trots att Vimmerbyledningen in i det sista hoppats på att Phil Horsky skulle leda Vimmerby Hockey även 2019/2020, så har alla varit införstådda med att klubbar högre upp i hierarkin skulle kunna norpa honom. Nu är vi där. Och det är inte ett dugg konstigt. Förstås. VH har nog aldrig haft en sån skicklig tränare, så noggrann, seriös och målinriktad. Proffsig rakt igenom – även i förhållandet och bemötandet till oss sportreportrar, som ibland jagat honom i tid och otid. Han har förstått sin roll. Han har haft förståelse för vår.
För Vimmerby handlar det nu om att jaga ny tränare. Och det är klart. Det kommer inte bli helt enkelt att ersätta Phil Horsky i det här läget. Så här pass sent. I tränarjakten finns det vad vi erfar två riktigt heta spår.
Att Horsky lämnar tycker jag är trist. Desto roligare då att en tidigare VH-hjälte är tillbaka i klubben. Pierre Gustavsson ska lira i Vimmerby igen. Det hade jag inte väntat mig. Jag har alltid gillat "PG". Han är ödmjuk i sin framtoning och är en hårt arbetande hockeyspelare som alltid ger allt för laget. För mig känns det som något av en drömvärvning för VH. Märkligt bara att Oskarshamnssonen inte verkat minsta aktuell för nyblivna SHL-laget i hemstaden. Där hamnar istället förre VH-spelaren Emil Wahlberg och som det också verkar Pontus Näsén och Hampus Harlestam. Frågan är om de verkligen tar plats? Steget från HockeyEttan (Näsén och Harlestam) är stort. Får bara hoppas att det inte är för stort.
För stort var tydligen steget för mig på Ulfveskog. Jag hade ett litet nätt datakrångel i paus, vilket säkert vem som helst hade fixat till utom jag. I min liverapportering mellan Södra Vi IF och IFK Västervik fick jag helt sonika pausa datorn och istället använda min telefon. I min iver att knappa in detaljer i spelet via telefon, missade jag ett litet, litet trappsteg på väg ut från klubbhuset. Kadong, tjoff, pang. Så låg jag där på trallgolvet. SVIF-ikonen Marianne Danielsson och några av de andra som var där, undrade nog vad fasen jag höll på med.
Jag låg där på backen, svor, förbannade tekniken och hade ont i arm och nacke. Men som ni vet... "The show must go on". Och nog var det show alltid i första halvlek. I alla fall på åskådarplats. Jag satt med en trio profilstarka Södra Vi:are. Vilka skrönor de drog. Jag kan inte undanhålla er en av de bästa. "Allvin, vet du varför jag var så dålig taktiskt i alla år?. Det var för att jag alltid satt jämte "Fille Bohm" i omklädningsrummet och han tjatade om allt möjligt hela tiden" , sa Inge Gustafsson om kompisen (Olof Bohm) bredvid honom.
Matchen vanns för övrigt av Västervik, som därmed bröt Södra Vi:s magiska svit.