Men, pyttsan, som om jag hade koll på där med kylan. Närå. Den trängde sig på redan efter fem minuter. Inte så jag skakade av kyla och att det hängde istappar i min tyvärr ganska glesa skäggstubb. Jag hade gärna sett att det skulle vara lite mer tätt. Men jag får väl vara glad åt det lilla som bjuds.
Fotbollsmatcher tidigt i februari. Kan det vara något?
Absolut. Jag var nyfiken på både Rimforsa och Vimmerby. Två intressanta och spännande lag i lokalfotbollen. Och jag var inte ett dugg förvånad att det var det svartvita hemmalaget som tog tag i taktpinnen direkt och visade upp sitt fina passningsspel. VIF hade svårt första 20–25 minuterna, men började sen alltmer hitta rätt. I både presspel, rörelsemönster och passningar.
Det hände däremot då och då att jag bara såg en skymt av matchen, då jag var tvungen att gå in i värmen i Hackelhallen precis intill. Det fanns inte en chans, i alla fall inte för mig, att stå där och huttra i 90 minuter.
För övrigt snackade jag ett par gånger med ÅFF-ikonen Henrik "Fimpen" Gustavsson, både ute och inne. Han hade fullt upp, med en son som spelade för Rimforsa i fotboll (Linus) och en annan (Melker) som lirade innebandy för RIF. "Man är lite kluven, men tur för mig att fotbollsmatchen flyttades från Vimmerby och hit" sa han med ett skratt.
0–0 i paus, på Hackelvallen.
I andra halvlek blev det andra bullar. VIF löpte sönder ett oerfaret, men talangfullt Rimforsa. Inte ens "Rambo" (Daniel Rambin) kunde matcha Vimmerbyspelarna då. Det var ett VIF som imponerade och satte den höga pressen nästan perfekt. Det märks att de har tränat hårt och har något väldigt bra på gång. De fyllde på i anfallsvåg efter anfallsvåg och visade fina intentioner i spelet.
0–3 till slut.
Kan tänka mig att båda tränarna, Mats Andersson i RIF och nye Fredrik Falkevall var hyfsat nöjda med premiärmatchen.
Det var knappast en annan Mats (Nilsson) i VIF, den nye assisterande. I vart fall inte för egen del. Han skadade nämligen oturligt ena knäet när han skulle ut och se till skadade Oskar Stejdahl i första halvlek. Det slutade med kryckor och smärta.
Från smärta till hjärta.
Från fotboll till innebandy.
Från Rickard Thuresson till Arvid Borell.
Givetvis såg jag slutfasen av mötet mellan Rimforsa och Hjulsbro. Borell hoppade in på kort varsel och blev matchvinnare deluxe. Med ett klassmål till 9–8 i slutminuten frälste han RIF. Och det där leendet, det där breda leendet. Det sa precis allt. Det värmde extra mycket en sån här kylslagen lördag i februari.
TILL SIST:
17 fullträffar i söndags. 21 häromveckan. 8 raka av 8 möjliga segrar i serien. Ändå, Virserum Hockey kan bli snuvade på den slutspelsplatsen av Skärblacka. De möts snart i en ren seriefinal.
Mat, mat, mat! Efter nästan två dygn utan fast föda (magröntgen) slängde jag upp kylskåpsdörren när jag kom hem. Titta där... här fanns både resterna av pastan med kött och potatismoset med ugnsbakad falukorv kvar. In med allt, frossa, frossa.
Oskar Humble (Carlsson) tillbaka. Kul att se honom på isen igen. Och vilka rysare vi har att se fram emot i veckan, först Halmstad på onsdag och sen Dalen på fredag. Här ska frossas igen, i hockey.
Här ett dryckestips: MER-drycken hallon/svartvinbär. Gudomligt god om jag får säga mitt.