Jag har lite på gränsen när det kommer till högt blodtryck.
Det här var definitivt inte som en skön avkopplande sportupplevelse när det kommer till den saken.
Handboll och Sverige är det värsta av allt. Till och med värre än pingis och tighta hundradelsuppgörelser i slalom.
I fredags var jag blöt om fötterna när jag kom hem lagom till semifinalen. Det gick bra i början för Carlsobogård och grabbarna. Inte faan kunde jag bryta mönstret och byta till torra strumpor eller ta på mig de där dundersköna sockorna som mamma stickat till mig.
Det var som farsan och jag förr i tiden, på Björns Borgs tid. Gick det bra mot McEnroe, Connors, Gerulaitis och allt vad de hette kunde det gå timmar innan vi rörde oss en centimeter. Om det gick dåligt några game eller något set visste vi vad som gällde. Pronto: Byt ställning i våra soffor eller i värsta fall, byt soffa med varandra. Vi trodde på fullt allvar att vi hade en påverkan i vårt beteende och rörelsemönster på Borgs prestationer. Och visst...oftast gick det vägen. Borg vann och både Rulle och jag kände oss delaktiga i vinsten. Lite alla fall.
Samma sak nu.
Sverige är i VM-final och jag bytte inte strumpor. Någon typ av koppling måste det väl ändå ha.
Kände att jag betedde mig som en halvt galen Diego Simeone när Wanne, Gottfridsson och de andra svenska hjältarna gjorde mål på mål på de favorittippade fransoserna. Det var armar i luften, knutna nävar och glädjeskrik om vartannat varje gång Sverige gjorde mål. Familjemedlemmarna var smått skraja för att något skulle hända med vår helt nyinköpta soffa. Och Palicka...denne Palicka.
Saknar ord. Den där akrobatiska fotparaden i slutet av den första halvleken är nästan lika Zlatan-klassisk som i Englandsmatchen på Friends 2012.
Oavsett vad som händer i VM-finalen mot danskarna, kan något överträffa det här? Ge killarna Bragdguldet redan nu.
Det här är så oväntat. Totalt oväntat.
32–26.
Jag gillar pölse. Särskilt på den korta färden på övre däck mellan Helsingborg och Helsingör. Pölse med ketchup, senap, rostad lök och gärna en pilsner till.
På söndag föredrar jag en klassisk hockeykorv i ishallen. Den överträffar den röda smala danska specialiteten. Frågan är bara hur jag ska kunna mumsa i mig en sådan i rådande tider när inte kiosken är öppen och ingen korv finns på menyn.
Söndag: Vimmerby vs Mörrum.
Söndag: Sverige vs Danmark.
En sak är ändå klar. Jag ska ha torra strumpor på mig.
Oavsett matchutveckling.