VH vann ännu en gång mo Dalen.
Om vi tar kärleksmuffinen först. Jag brukar alltid hylla det läckra bakverket just här i Smedjehovs innandömen. När jag är här passar jag på att moffa i mig en muffin. Den är himmelsk.
Den här gången såg jag inte skymten av någon kärleksmuffins, men väl av en hyfsat tillrest VH-klack. Huvuddelen av dem kom med buss, andra supporters i bil. Tillsammans skapade de en härlig inramning i det här toppmötet. Och det behövdes. De får högst betyg av alla aktörer i den kalla hallen. Med trumma, viftande flaggor och ramsor skapade de liv och gav kanske ett något sargat VH den där extrakraften och energin som behövdes för att vinna matchen.
För det ska sägas direkt. Det var ingen hockeypropaganda vi bjöds på den här fredagskvällen. Det var oftast hafsigt spel, få fina kombinationer och knappt några långa etablerade anfall från något av lagen. Jag vet inte...men isen såg inte så där värst ut heller. Pucken hoppade och for och verkade leva sitt eget lilla liv.
Om det fanns mycket att önska anfallsmässigt, så var försvarsspelet betydligt bättre. Faktum är att de där riktigt, riktigt vassa målchanserna lös med sin frånvaro. Men självklart och som alltid, fanns det höjdpunkter.
Som...
• ...Robin Christofferssons säkra målvaktsspel. Det var hög klass i hans agerande, trots att det inte var den svettigaste afton han haft i karriären.
• ...Anton Carlsson poängtriss. Vicekaptenen är en pålitlig poänggörare. Ni vet hur det var i grundserien, då var han assistkung. Nu är han målkung. På egen hand snitsade han snyggt in 0–1 och punkterade tillställningen med sitt 0–3-mål.
• ...De täckta skotten. Flera gånger i matchen offrade sig VH-spelarna och täckte skott från Dalens backar. Det var viktigt och på sitt sätt snyggt.
***
Efter den jobbiga förlusten mot Halmstad i onsdags är Vimmerby en vinnare igen. Racet om de två "finalplatserna" i Allettan går vidare – och nu kan vi mer eller mindre räkna bort Dalen. Det står mellan Vimmerby, Kristianstad och Halmstad.
Det här blev Vimmerbys kväll.
Det här blev också VH-fansens kväll.
De nöjde sig inte bara med att hylla spelarna en gång efter slutsignalen. Taktfast ropade de tillbaka spelarna till isen sedan de traskat in i omklädningsrummet för en stund.
Jodå, det här gjorde de tillsammans på något sätt.