Eddie Levin signalerar för 1-0 för VH.
Under några år for jag som en vettvilling mellan Vimmerby och Åtvidaberg. Det var då ÅFF låg i Allsvenskan och prenumererade på åttondeplatser några säsonger i rad. Jag var oftast där och bevakade Åtvids hemmamatcher – och våndades i princip varje gång det var dags att bege mig hem i mörkret och ut på "Safarivägen".
Jag förstår varför den kallas så, om den nu gör det fortfarande.
Det var hjortar, rådjur, harar och allt annat möjligt vilt som dök upp vid vägkanten på de här resorna. Det var en nervpärs, varje gång.
"Bara" vid ett tillfälle small det, men då var det inget djur inblandat, utan berodde på min egen klumpighet. Jag brakade rakt in i en stillastående bil, vars förare velade om han skulle köra höger till Kisa eller vänster mot Horn vid vägskälet vid sjön Åsunden.
***
Nåväl. Nu var det ett par år sedan jag var där senast – och jag slapp också den omtalade sträckan mellan Åtvidaberg och Kisa eftersom jag kom norröver från Linköping och min äldsta dotter Majas kalas.
Nu var det match igen. Grebo mot Vimmerby, i division tre.
VIF kom stärkta efter prestigevinsten mot seriefavoriten Hemgårdarna i premiären.
Det märktes. De kom ut på det något slitna konstgräsunderlaget med gott om självförtroende och framåtanda.
1–0 efter bara några minuter. Ribbretur som ikonen Rickard Thuresson påpassligt nickade in. Repliken kom snabbt, 1–1. Det var bara temporärt. När första 45 var över hade VIF gått fram till 4–1. Matchen var i princip över redan där.
Till slut blev det en femetta.
Vad tar vi med oss då?
• Målen! Framför allt de vackra målen! Selatin Shaljani har sån träff i sin höger. Det var som att blixten slog ner två gånger när han snyggt satte 2–1 och 3–1. För att nu inte tala om Haris Drecos 4–1-mål. Det var vackrast av dem alla, när han några meter utanför straffområdet placerade in bollen i bortre.
5–1 var övertygande, trots att det fanns en hel del att önska rent spelmässigt. Tränare Falkevall ansåg att det fanns en nivå till att hämta – och tyckte att det fanns klar förbättringspotential i allt från intensitet, presspel till att hålla laget mer kompakt.
Det är bara att hålla med.
Hur som haver, VIF har fått en utmärkt start.
Det har även klubbens damlag och Gullringens GoIF fått. Och vad säger vi om Rasmus Bexell? Äkta hattrick efter 18 minuter och premiärsegern i hamn.
***
Söndagen inledde jag med pasta på Ikanohuset i Linköping, vad annars. Tanken var att jag senare under dagen skulle bege mig till Tollevi, eller Stollevi som min farfar visst kallade idrottsplatsen i Totebo. Han bodde strax utanför samhället och var om jag förstår det rätt, tydligen inte sportintresserad. Ve och fasa!
Planen var att jag skulle se en halvlek i det heta nykomlingsmötet mellan Hjorted/Totebo och Lojal. Alla nedfallna träd lite varstans gjorde däremot att jag höll mig på hemmaplan och istället såg hela matchen mellan DSK och Stjärnan. Nu gick jag miste om Simon Sandholms målshow och fyra mål, men fick i gengäld se Djursdala vinna med samma siffror (4–0) på ett vindpinat Arena Ceos. Starkt.
Utöver det här spelades en drös matcher.
Det är igång nu. På riktigt.
Precis som hockeyn. På tisdag, Kristianstad mot Vimmerby.
Jag är där.
Det är läge nu, VH!
Till sist:
• Ludvig Åberg. Vilken kille. Vilken stjärna. Så cool han var i sin Majordebut – och som han spelade. Har inte den där killen några nerver överhuvudtaget? Att bli tvåa på första försöket på svårspelade Augusta är så otroligt imponerande. Åt makalöse världsettan Scottie Scheffler gick inget att göra. Han är bara överlägsen i golfvärlden just nu.
• Tottenham. Jag saknar verkligen Kulusevski i startelvan. Det är inte lika kul att följa dem när inte han är med från start. Ändra Postecoglou (tränaren). Helst nu. Och Isak...ja, han är bara enorm.
• Var på Företagsgala i Vimmerby i fredags. Vad hade du där att göra kanske ni tänker? Just det. Jag har ju inget företag. Nä. Jag var där som en av representanterna från tidningen. Det var hur som helst trevligt på alla sätt, bra upplägg och med extra stjärnor till de som skötte snacket, Fredrik Thalin och Patric Engqvist.
• Plöjde nya versionen av Ronja Rövardotter på Netflix. Började lite försiktigt kan jag tycka, men bara växte och växte. När sjätte delen och sista avsnittet led mot sitt slut blev jag aningen konfunderad då det kändes som att vi inte ens var halvvägs in i storyn. Sen förstod jag att det kommer fler avsnitt längre fram. Det ser jag fram emot.
• Kristianstad borta tisdag kväll. Är det nu det ska ske, VH? Ska den där jobbiga sviten av förluster mot KIK brytas? Det är hög tid, annars är det kört. Då ryker den allsvenska möjligheten, om inte... just det. Vi vet ju hur det var efter förra säsongen då Kalmar och Västervik fick en gratisbiljett till Allsvenskan efter ekonomiska trubbel i både Vita Hästen och just Kristianstad. Vem vet med alla turer kring elitlicenser hit och dit. Det kanske blir något liknande även i år? Som sagt, det är ända in i kaklet som gäller.