Jag skulle inte vilja säga att det var någon sensation att Dackarna valde att behålla sin stjärntrio Greg Hancock, Maciej "Magic" Janowski och Patryk Dudek. Det var så snacket gick direkt efter SM-finalförlusten i Eskilstuna. Prio var att behålla stjärnstommen.
Samtidigt handlar det om business. Förare med den status de äger vill alltid se om sitt hus. Så har det alltid varit. Och Dackarna hade säkert kunna hittat lämpliga ersättare. En förare som unge britten Robert Lambert hade nog gärna plockat på sig Dackarnas väst 2019.
Men nu blev det istället kontinutet.
Den är viktig för Dackarna - framförallt när det handlar om lagfeelingen. Ett fenomen som inte är helt lätt att skapa i speedway där en lagledare ska få till lagidrott av sju individualister.
Greg Hancock kanske inte ligger på sina 13-15 poäng längre i varje match. Den tiden är nog förbi. Men han har andra egenskaper som gör att förare som Patryk Dudek och Maciej Janowski ligger där. Match efter match. Och att en förare som Oliver Berntzon går från sex till mellan nio och elva poäng istället. Nog så viktiga detaljer i ett lagbygge.
Förmågan att höja sin omgivning är en av den 49-årige Costa Mesa-sonens bästa egenskaper som idrottsman. Peter Karlsson och den klurige kontraktsförhandlaren Jon Lindberg, har ett viktigt jobb framför sig. Att hitta en lämplig förare nummer sju.
Det kan jag säga – är deras största prövning under denna silly season. Framförallt när de endast har max 0,758 poäng att röra sig med.
För utbudet av kapapla förare där dräller det inte av. Det är som Peter Karlsson säger: "Det finns ingen förklädd GP-förare där".
TIttar man lite snabbt. Där finns Mathias Törnblom på 0,500 och PK:s egen lillebror, Magnus Karlsson på 0,556. I övrigt är det väldigt oerfarna namn. Det är två habila elitserieförare i sina bästa stunder – men samtidigt har de inte färgat i elitserekostymen de senaste åren. Intressant är att tidigare ratade Dacke-föraren Kacper Gomolski går in under snitttaket. Men vill han tillbaka till Dackarna?
Man skulle även kunna satsa på William Björling, egen förare, som har talangen. Men som hittills inte känt på allvaret. Liksom Joel Larsson. En förare med otrolig potential – men som heller inte riktigt blommat ut på tisdagar.
Här gäller det att ha fingertoppskänsla. Jag kan i förbifarten missat något namn som ligger och ruvar på ett gynnsamt snitt sedan några år tillbaka. Hur som helst är det upplagt för att förare nummer sju bli en riktig joker.