1) KETCHUPEFFEKTEN. Vilken målfest vi fick se. Tio baljor, i en och samma match av Vimmerby. Det här var så långt ifrån det "ineffektiva VH" som vi kan komma. Flera av målen var på köpet riktigt tjusiga. "Mackan" från Bäckstrand till Isac Andersson, och hans kyliga avslut fram till 3–0 var en många läckerheter som det bjöds på.
2) UNGTUPPARNA. Vimmerby har sitt bästa J20-lag på länge. Det fyller på även i A-laget. Flera av de tongivande spelarna i juniorlaget har fått chansen i Hockeyettan – och tagit den. I onsdags fick hemmapubliken stifta bekantskap med backen Oscar Norell, son till den tidigare hårdskjutande backen Joachim Norell. "Grabben" skötte sig alldeles utmärkt. Theo Lundqvist kom tillbaka till VH från Vita Hästen och växer in i seniorhockeyn mer och mer. Lundqvist har imponerat i två raka matcher och är på god väg att spela till sig en helt ordinarie tröja. Mot Mörrum fick även Ilya Kriklya visa upp sig för första gången. Den spelskicklige forwarden från Ukraina lär få fler chanser. Utöver dem har vi även just nu skadade Adam Lindblad, som redan är etablerad. Precis som Olle Söderlund. Vi har även målfarlige Hampus Karlsson och några ytterligare unga spelare som säkert står och knackar på A-lagsdörren. Härligt.
3) KAPTENENS REKORDJAKT. Inför matchen mot Mörrum tog Sporten ett snack med kaptenen Jakob Karlsson och hans höga poängskörd genom åren. Frågan var om han redan under onsdagen kunde hota och gå ifatt rekordinnehavarna Krister Ström och Christian Widéen när det gäller antal poäng, kvalseriematcher exkluderat? Själv var Karlsson högst tveksam och relaterade till svag form och att två poäng numera är maxtak för honom i enskilda matcher. Hur det gick? Jodå. Jakob Karlsson noterades för fyra poäng, låt vara att de två sista var av det minst sagt mer generösa hållet. Nu har kaptenen nått 285 poäng. Lika många som Ström och Widéen. På söndag kan han bli ensam på tronen.
4) GENOMKLAPPNINGEN. Lika imponerande som det var att se Vimmerbys frejdiga anfallshockey och härliga inställning, lika märkligt var det att se Mörrumspelarnas agerande och uppträdande. Ville de ens komma till Vimmerby och spela ishockey? Med så många i grunden skickliga hockeyspelare måste man kunna kräva mycket, mycket mer. Det fanns en känsla av uppgivenhet. Typ, "nu skiter vi i det här". Och frågan är varför inte det skedde ett målvaktsbyte? Nog för att förre VH-keepern Gustav Bågenvik var i det närmste utlämnad vid flera av målen, men det ändå konstigt att inte coachen gjorde något för att kanske kunna väcka laget och få till en förändring. Ibland går den vägen via ett målvaktsbyte. Tydligen inte den här gången. Om jag varit andremålvakt (vilket är tur att jag inte är, målvakt alltså) så hade jag ställt mig själv frågan om min egen kapacitet. Om jag inte får hoppa in nu, när ska det då ske?
5) PREMIÄRSKYTTARNA. En, två, tre, fyra, fem. Så många VH-spelare fick jubla åt sina första mål för säsongen. Och det är en ögonbrynshöjare, då vi är inne i den 13:e omgången. Tre av dem har spelat konsekvent, Eddie Levin, Johan Norberg och Oscar Gustafsson. Men...hade inte Levin gjort mål tidigare kanske ni tänker? Jo, officiellt, men enligt honom själv var pucken aldrig inne. På köpet slog Eddie till med tre på samma gång mot Mörrum. Kan också tänka att det var skönt för forwarden Oscar Gustafsson att den där nollan i målprotokollet äntligen spräcktes. Utöver den här trion satte kanadensiske nyförvärvet David Thomson två pytsar i sin debut – och Theo Lundqvist styrde in sitt premiärmål.