Det har varit på gång. Det har vi sett. Vimmerby Hockey har varit på uppåtgående en tid – spelmässigt. Målskyttet har däremot inte alls varit i paritet med liret på isen. Tills nu. Det har närmast varit ett sorgebarn i Allettan. Inför kampen mot Huddinge hade inte VH lyckats göra fler än tre mål i någon av de tidigare 13 matcherna.
Nu smällde de till med nio på ett bräde.
Bara så där.
Jag ska inte ta i så jag spricker, men det var nästan så man fick gnugga sig lite extra i ögonen. Både en och två gånger.
Nog för att jag i liverapporteringen innan matchen tippade att Vimmerby skulle vinna med 5–2. Men det här..., nä. Det hade vare sig jag, eller säkerligen någon annan heller, räknat med.
VH-forwarden Anton Carlsson sa bland annat så här inför Huddingematchen: "Vi hade nog behövt en match där vi får proppen ur och gör fler än två mål".
Den önskan infriades sannerligen omgående. Och det rejält.
Vimmerby fick nästan allt att klaffa. Det var många bra saker som fastnade på näthinnan. Här är ett par utvalda punkter:
• Rörelsen/pucktempot. VH var verkligen på "tå" och rörde sig konstant på isen – och hittade därför också lediga ytor. Det höga pucktempot var också en nyckel.
• Spelglädjen. För Huddinge var det en fasa att spela. Urtrist. För VH det rakt motsatta. De hade hur kul som helst och det syntes också.
• Effektiviteten. Nio mål. Det säger det mesta.
Ny match, redan på fredag. Vi får se vad segern och islossningen mot Huddinge får för betydelse mot Kalmar?
Det vet man aldrig. I vartfall vet VH att de nu minst sagt kan göra ett och annat mål.
Den vetskapen kan vara guld värd att ha med sig.
