Knut Gunnarsson blev stor matchhjälte för Vimmerby IF i premiären mot Hemgårdarnas BK.
Jag måste bara skriva det först.
Över 124 000 åskådare var på plats på våra allsvenska arenor för att kika på herrfotbollens premiäromgång i den högsta serien.
Det är mäktiga siffror.
Och jo, om jag får välja tar jag Allsvenskan till och med före Premier League. Inte rent kvalitetsmässigt förstås, men allt annat. Allsvenskan verkar bara bli större och större, titta bara på alla de fantastiska tifoarrangemang vi bjöds på i premiären.
På tal om åskådare. Under vår tv-sändning i Vimmerbys premiär mot Hemgårdarna nämnde jag i något sammanhang att jag hade känslan av att det var minst 500 åskådare på plats på Arena Ceos. Jag blev något förvånad när publiksiffran på 301 betalande åskådare basunerades ut i högtalarna. Kunde det verkligen vara rätt, tänkte jag.
Det var nog inte det. Jo, säkerligen antal betalande, men den faktiska publiksiffran var betydligt högre än så och det är den som intressant. Tydligen var en kompis lika överraskad. Stående på långsidan vid omklädningsrummen räknade han åskådarna på huvudläktaren, person för person. Han kom fram till att det var 286 i publikhavet bara där. Och det var nog minst lika många som kantade arenan utöver det.
Nu till matcherna.
Vimmerby vs Hemgårdarna.
Vimmerby vs Brödernas/Väsby.
Det blev två högdramatiska, pulserande och tajta kamper, som för Vimmerbylagens del fick det perfekta slutet.
VIF:
"Chockade" nästan seriefavoriten från Linköping i den första halvleken, med sitt hårda, konsekventa och framgångsrika presspel. Från läktarhåll såg det ut som att Hemgårdarnas tekniska och bolltrillande lirare periodvis var handfallna och inte visste hur de skulle hantera just det här. Det var också den hårda pressen som ledde fram till Ahmed Tarabeihs 1–1-kvittering i den första halvleken. En halvlek som Vimmerby vann skyhögt på poäng – men inte i mål.
Efter paus samlade HBK ihop sig, blev en bättre, mer samtrimmad och kompakt enhet. De var också på god väg att bärga en skön trepoängare i premiäromgången.
Då kom kalldusch 1.
Då kom kalldusch 2.
Om vi tar ettan och kvitteringen till 2–2 i de första övertidsminuterna, så var det ett helt osannolikt mål av inhopparen Ilhan Jejna. Han drog till bollen från långt håll och det var nog mer tänkt som ett inlägg eller något i den stilen. Den höga lyran gick mot mål – och tog sig ända in i nätmaskorna efter ett minst sagt taffligt ingripande av gästernas målvakt.
Det var inte nog där.
Några minuter senare knoppade nickspecialisten Knut Gunnarsson in 3–2. Euforin var total och glädjerusiga VIF-spelare förstod nog inte riktigt där och då vad som egentligen hade hänt. Från 1–2 och jobbig premiärförlust till dunderskön seger med 3–2.
Och spelmässigt...ja, det var klasser och nivåer bättre än vad vi fick se i det tröga genrepet mot Västerviks FF veckan innan.
VH besegrade Väsby och är fortfarande med i racet om en Allsvensk plats.
VH:
Visst, självklart. Vimmerby Hockey har hela säsongen haft en förmåga att studsa tillbaka direkt som det så vackert heter. Senast laget förlorade två raka matcher (vilket bara hänt två gånger) var så länge sen som i mitten av november. Det är för tusan fem månader sen. Otroligt.
Så varför ändra på det konceptet? Just det.
Vimmerby borde ha vunnit i den historiska första hemmamatchen redan mot Kristianstad ett par dagar innan, men gick bet den gången. Nu fick de välförtjänt ta en trepoängare – och en biljett in i racet om förstaplatsen (för övrigt uselt av seriemakarna att det bara står en ynka plats på spel) till Allsvenskan. Jag förstår faktiskt inte varför diskussionerna och tonläget är högre från klubbarna i Hockeyettan. Min personliga åsikt är att det är ett hån mot alla hårdsatsande division ett-lag. Det borde vara minst två lag som tar klivet upp.
Nåväl. Vimmerby gav sig själva chansen att roffa åt sig den där platsen efter en ny bra insats mot detta upphaussade Väsby.
Starkt gjort. Men idrottens mekanismer och mentalitet är ibland svår att förstå sig på. Enligt mitt tycke var VH ett betydligt bättre lag än Väsby, ändå blev det en sån nervig och rafflande historia till slut – där gästerna hade ett konstant tryck mot Vimmerby sista fem minuterna. VH stod pall och vann fullt rättvist.
3–2 till Vimmerby Hockey.
3–2 till Vimmerby IF.
Det var en magisk lördagseftermiddag, åtminstone för dem som gillar lag från Vimmerby.