Om jag själv hade fått välja en av de årliga sporthändelserna att inte gå miste om så hade jag valt NHL-slutspelet.
Bara tanken vid att det just nu kunde ha spelats en sprakande förstaomgång mellan nutidens kanske största rivaler, Edmonton och Calgary. Provinsen Alberta (där bägge lagen är hemmahörande) hade gungat.
Man vill bara ha allt som stavas normalt tillbaka. Men nu är det som det är. Att drömma om hur saker hade kunnat vara tjänar egentligen inget till.
Ni som läser det här gör det antagligen för att ni är intresserade av NHL eller sport i allmänhet.
Jag hade säkert kunnat lista tio liknande scenarion som med Edmonton-Calgary och mitt Tampa. Hypotetiska föreställningar utan svar. Personligen blir abstinensen bara större av det... så låt oss fokusera på något som faktiskt är konkret.
NHL-draften. Där spelare födda 2001-2002 kommer få se sin pojkdröm gå i uppfyllelse.
Säsongen, slutspelet, kommande lönetak och hela klubbars potentiella icke-existens i kölvattnet av lågkonjunktur och uteblivna intäkter vet vi ingenting om.
Draften kommer däremot att bli av. Allt annat hade varit chockerande. Det kommer inte att bli som vanligt, men på ett eller annat sätt kommer ett lag få välja Alexis Lafrenière som nummer ett. Om det sker på ett Skype-liknande möte hemifrån? Låt så vara.
Under de åren jag följt NHL har det inte funnits någon samtida årgång av talanger som känts lika lovande som nu.
Det är stjärnpotential så det fullständigt skriker om det. Snacket kring 18-årige Lafrenière kan bara liknas vid två spelare under 2000-talet. Sidney Crosby, 2005, och Connor McDavid, 2015.
Den största målvaktstalangen på extremt länge, ryske Yaroslav Askorov, riskerar i sin tur att inte ens gå bland de 15 första. Både spetsen och bredden är av ett sällan skådat slag.
Lafrenière kommer att plockas som etta och fysmonstret Quinton Byfield med all säkerhet som tvåa. Fast sedan blir det rena gissningsleken. Släng in svenske Lucas Raymond, tyske Tim Stutzle och Österikes Marco Rossi så har vi inte ens nämnt resterande nordamerikaner.
Spola fram tiden fem år så är världens bästa hockeyliga ännu bättre. Det får vi alla fall hoppas. För i så fall betyder det att dessa spelare har lyckats – och att allt annat snurrar på som det ska.