• VH I BRYGGA. Det började ju så bra, med vinst i första kvalmatchen i VBO Arena. Sen har det tagit tvärstopp offensivt i VH-maskineriet. I torsdags kom tredje raka förlusten och nu är Vimmerby i rejäl brygga. Tingsryd behöver bara vinna ytterligare en match för att ro hem det här och fixa nytt allsvenskt kontrakt. För VH är läget akut. Det ska såklart väldigt mycket till för att VH ska hitta kraft och kunna vända på det här underläget och i sin tur ta tre raka vinster.
• MÅLET. Tingsryds 1–0-mål blev mycket omdiskuterat, med all rätt. Domarna hade stora besvär att bestämma sig för om målet skulle godkännas eller inte. Om det var hög klubba och touch på Tingsrydsspelaren framför Endre i VH-kassen eller om skottet från Theo Nordlund gick rakt i mål. Efter en lååång videogranskning gjorde domarna bedömningen att godkänna målet till Vimmerbys stora förtret. Enligt vissa bedömare som såg TV-bilderna borde det aldrig blivit mål.
• SPECIAL TEAMS. Som så många gånger tidigare kom spelet med en man mer på isen att bli avgörande. Vimmerby hade massor av möjligheter i powerplay igen, men var helt iskalla i den spelformen och spelade för långsamt och för krångligt– till skillnad från hemmalaget. Både 1–0 och 2–0 kom i numerärt överläge för ett supereffektivt Tingsryd som bara sköt 15 skott på hela matchen och ändå lyckades vinna. Vimmerbys ineffektivitet, både i spel fem mot fem och i powerplay, fällde VH. Det i kombination med en ny toppinsats av TAIF-målvakten Pontus Eltonius.
• ISPROBLEMEN. Det är svårt att förstå att det kan ta så lång tid att fixa en spricka vid sargkanten. Men så var det. Den här gången var det till synes inte ens en spelare som orsakade problemen. I vilket fall blev det en sen kväll på grund av det här. När spelarna skrinnade ut för avgörandet i tredje perioden, fick de lämna isen igen efter några minuter. Beskedet kom en stund senare: "Det blir en extra paus på 20 minuter för att åtgärda problemet". Det här var inte direkt till fördel för kvitteringsjagande Vimmerby, som hade klart övertag i spelet i mittperioden och var på gång. Den extra vilan gjorde att Tingsryd fick tid att samla sina styrkor på nytt och andas.
• HETA KÄNSLORNA. Vi hade förväntat oss att Vimmerby skulle sätta högsta fart från start och spela med intensitet, glöd, frenesi och smälla på i varenda närkamp med tanke på matchens betydelse. Så blev det inte. Första perioden var som en gäspning från båda lagen, med ett undantag: Eddie Levin. Han gav järnet i varenda situation, tacklade hårt så fort han fick minsta lilla chans och skickade såna signaler till sitt lag. Att nu jävlar. Jag vet inte om det var just Levins signalvärde och inställning som tände övriga laget, men det kändes så. Mittperioden blev totalt den motsatta. Plötsligt var känslorna där, det smällde överallt på isen och det var grinigt, tufft och många gånger på gränsen till det tillåtna. Nu var det slutspelskaraktär över matchen så det sjöng om det. Kan tänka att det här var – blev – en match helt i publikens smak där det kampades om varenda millimeter på isen.