Otydligheten gör mig bara yr i bollen

Vissa har en match innan uppehållet, andra tre. Vissa vill inte spela, andra längtar så in i bängen. Det är osäkra tider, visst, men varför har inte förbunden varit tydligare? Jag blir yr i bollen.

Torbjörn Allvin.

Torbjörn Allvin.

Foto: Montage

Krönika2020-06-03 20:30
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Ska IFK Tuna spela sina matcher i juni? Kommer någon av Vimmerbys motståndare att vilja byta till höst istället? Varför har vissa av våra lokala lag bara en match innan uppehållet?

Frågorna är många. Svaren långt ifrån glasklara. Vi vet inte än.

Förstår jag det rätt så har klubbarna i Småland till den 8 juni att fatta ett beslut – och klubbarna i Östergötland ända till den 14:e på sig. Det innebär i praktiken att Kisa BK skulle kunna ställa in sin match – vårsäsongens enda (!) – tre dagar före beräknad seriestart.

Allt känns vagt, det är luddigt och alltså upp till varje klubb att bestämma om de vill spela seriematcher innan augusti eller inte.

Jag gillar det inte. Förbundet borde ge mycket rakare och tydligare besked om vad som gäller. Nu är det godtyckligt.

Vissa gör si, vissa gör så. Antingen borde förbunden i ett tidigare skede visat rött kort för alla matcher innan augusti månad, annars visat med hela handen att blir det spel i juni, så ska varje lag spela minst ett par matcher. 

Jag förstår klubbarnas frustration i det här läget. Vi har ringt runt till många lokala fotbollsklubbar de senaste dagarna för att pejla läget. Vi har minst sagt fått varierande svar. När seriekollegorna Gullringen och Vimmerby tydligt uttryckt sin längtan efter att få sätta igång så snart det bara går, har det tredje kommunlaget i serien, IFK Tuna, haft en annan ingång. De vill skjuta på seriestarten till augusti.

Jag har varit seniortränare i många år. Hur hade jag själv resonerat? Hade jag vela spela i juni? Absolut. Ingen tvekan. Världens längsta försäsong har 2020 blivit ännu längre. Jag hade inte velat addera även hela juni månad till att bara träna, träna, träna – utan matcher. Och sen börja med uppbyggnadsträningen igen i slutet av juli. Nä.

Däremot hade jag med näbbar och klor försökt avstyra spel, om det bara rörde sig om en ynka liten fjuttig match. Som för Rimforsas och Kisas herrlag och Frödinges och Hultsfreds damlag. Två matcher: jo, då hade jag velat spela. Tre matcher: till ett hundra procent.

Samtidigt...är det rimligt att Vimmerbys herrlag och Målilla ska spela tre matcher inom loppet av en dryg vecka? Det vill säga att de på kort tid avverkar närmare 30 procent av säsongens alla seriematcher.

Hur som helst. Jag är överlycklig att det nu äntligen kommer igång. Det är dags för ett vårskrik i skogen.