"Sköna maj välkommen, tralla la la...". Jo, det var allt en skön majkväll i Motala, men med ett litet inslag av kall vind.
För Dackarnas del svepte den in på riktigt när allt skulle avgöras.
Ett pånyttfött Piraterna – jo... vi får väl kalla dem det – tog överraskande hem rubbet. 46–44, två poäng och premiärseger.
Ska väl för egen del villigt erkänna att jag inte räknat med den utgången, och att jag förmodligen underskattade det förr så framgångsrika Piratlaget under eran med Vimmerbysonen Stefan Andersson vid rodret. De senaste åren har varit kärva.
Nu blåser det som sagt nya vindar, för att vara tjatig.
Att de skulle rå på de regerande svenska mästarna får i alla fall ses som en miniskräll – och indikerar samtidigt att det kan bli en tight grundserie.
Dackarnas succélagledare Mikael Teurnberg anade tidigt ugglor i mossen. Han var inte alls bekväm med inledningen av matchen, trots ledning på den svåråkta banan på TBM Arena.
Den där känslan han hade visade sig stämma – trots att Målillalaget var i förarsätet i princip hela matchen. Piratparet Jamrog och Fajfer visade sig starkare än Dackarnas dunderkombo från mästaråret 2021, Thorssell och Jensen, i det sista heatet.
Senast det var riktig tävlingsmatch för Dackarna fick de höja SM-bucklan och skrika ut all sin glädje i ett efterlängtat guldjubel.
I tisdags var det helt andra känslor inblandat. Den knappa premiärförlusten var såklart jobbig, men knappast något vare sig förare eller ledare grämer sig särskilt länge för.
När jag snackade med Teurnberg efteråt var ändå signalen tydlig. Det kommer att ske förändringar i laget redan till nästa match, hemma mot Indianerna. Förmodligen ligger amerikanen Luke Becker pyrt till och kan få svårt att få förnyat förtroende, dels för insatsen mot Piraterna, dels för den svaga form han haft.
"Sköna maj välkommen...". Nja, jag vill nog allt ha lite varmare vindar att njuta av innan jag brister ut i ett stort vårskrik.
Vi är inte riktigt där jag vill vara än. Inte Dackarna heller.
Det är däremot Djursdala SK.
Bara någon vecka innan division fyra-nykomlingens premiärmatch hördes spridda röster om att DSK bara skulle knapra ihop några enstaka poäng den här säsongen.
Jovars.
Redan nu, efter blott tre matcher, kan vi konstatera att de rödblå med råge övertrumfat den ynka tilltro vissa hade till laget.
Det har också Örserum, Aneby och Tenhult blivit varse. Alla fick de lämna Dalavallen som förlorare.
Djursdalas inledning har, törs jag nog påstå, överraskat alla. Den har poängmässigt varit sensationell.
På fredag ställs de mot det hittills klart tuffaste motståndet, seriefavoriten Vimmerby IF. På konstgräs. På Arena Ceos.
Det är derby. Det är känsloladdat. Det är match mellan två fullpoängare och massor av kopplingar mellan lagen.
VIF har visat styrka i sina tre matcher, där de vid båda bortamatcherna mot Malmbäck och Ölmstad vänt 0–1-underläge i paus till 3–1.
Ett guldjagande Vimmerby är favorittippat.
Vän av ordning kanske kan fråga sig varför när båda lagen tagit full pott.
Jo, jag ser det så här. VIF har en fart, en fysik, en större individuell skicklighet och ett konstgräs som talar för dem. Å andra sidan har inte Vimmerby Christian Simonsson och Markus Ahl, innermittfältarna som kan suga musten ur vilket motstånd som helst med sitt eviga slit och sin uppoffrande spelstil. Frågan är om VIF kan matcha den duon? Många matcher avgörs just på mittens rike.
Grundtipset ändå absolut i Vimmerbys favör.
Ni kan om ni vill höra min sammetslena röst då vi TV-sänder derbyt på www.vimmerbytidning.se med start 19.20. På lördag TV-sänder vi även Kisa BK:s match mot Torstorps IK med start 13.50.