Uppmaning efter förmiddagens kroppsbehandling: "Och så vill jag att du tar det lugnt idag...".
Jo, absolut. Sa, jag. Nu står jag här med ryggkänningar och ett litet ilsket knä efter en pingisdrabbning över fem set mot kollega Haris – samma dag. Onödigt? Självklart. Roligt? Absolut. Ibland är man inte den klokaste av människor.
Till råga på allt förlorade jag matchen.
Så är förvisso idrotten. Vinster, förluster – och lite smärta då och då. Både kroppsligt och själsligt.
Senaste tiden har det var mycket av det senare: smärtsamma förluster. Lite kaxigt skrev jag nyligen i en spelargrupp där jag är tränare, att alla håller väl på Tottenham, West Bromwich och AIK i matcherna som precis skulle spelas. Det gick åt skogen för alla tre. Det var bara att bita i det sura äpplet, bortse från gliringarna och gå vidare. Och då har jag inte ens nämnt hur det går för ett annat favoritlag jag har, italienska Sampdoria.
Vad är det man säger? Av motgångar blir man starkare, något ditåt alla fall. Nu är jag inte den mest hängivne av supporter, långt ifrån. Mest av allt brinner jag som så många andra ändå för den lokala sporten. Inget slår att se matcher live. I matcher som berör och som väcker känslor. Särskilt då kanske i derbyn.
***
I helgen har seriemakarna snickrat ihop en kryddstark meny med både Hultsfred–Gullringen och Kisa–Vimmerby. Så mycket hetare blir det inte. Jag börjar känna det där pirret redan nu, förväntningar som speciella matcher alltid för med sig.
Min magkänsla säger mig just nu att Gullringen vinner på Knektavallen. Jag grundar det på av det jag såg av dem i lördags, när de tog en moralstärkande seger efter vändning mot Malmbäck. Jag grundar det också på att de har två av seriens förmodligen bästa mittbackar (Svartz och Lindblom) och en offensiv med flera potentiella matchvinnartyper i Rasmus Bexell, Marcus Oscarsson Johansson och Melker Johansson. En relevant motfråga här är förstås att HFK har två minst lika stora potentiella matchvinnare i Diego Urrutia och Rasmus Samuelsson. Självklart är det så, men jag tippar ändå att Gullringen vinner med knapp marginal.
• När HFK och Gullringen kommer till derbyt med varsin vinst i ryggen, så är det mer ångestladdat i division tre-mötet mellan Kisa och Vimmerby. Det är faktiskt ett möte mellan seriens jumbolag. Båda har inlett med en seger och tre förluster. Jobbigt förstås. Trots det faktum tror jag på en underhållande, fartfylld och målrik match. Både KBK och VIF är som bäst när de är framåtlutande och låter offensiven flöda. 3–3? Låter väl bra, eller hur.
Vi nöjer oss där.
Här står jag med min magkänsla och med känningar i ryggen. Vi får se vad min mors kålpudding säger om den saken. Mums!
***
Till sist:
• En kapten överger inte sin skuta, sägs det. Just det. Inte kan Vimmerbys hockeykapten Jakob Karlsson lämna nu. Inte efter den säsongen av laget. Inte efter den säsongen han själv gjorde. Nu slipper han dessutom möta Nybro, bara en sån sak.
• Har ni varit med om att en backspegel i bilen ständigt lossnar och dunsar i golvet? Nä, tänkte väl det. Men jag har förstått att min lilla röda Nissan Micra lever sitt eget liv. Frågan är bara vad den vill säga och ge uttryck för? Kräver den bättre omvårdnad? Tja, omöjligt är det inte. Snarare troligt.
• Skogen. Jag är ofta där. Det är en perfekt plats för att samla kraft, få energi och köra yogaövningar på. Så..., ser ni någon konstig kuf som töjer, böjer och sträcker på kroppen bland träd, stenar och tallkottar, så kan det vara jag.
• Kroatien om en dryg månad. Inte dumt alls.