Får vi en stund över mellan bollarna och seten eller efter matcherna i padel så är diskussionsämnet givet. Vimmerby Hockey. Samma sak inför måndagsinnebandyn och kanske allra mest efteråt, i omklädningsrummet. Den ena tycker si, den andra så. Någon har en helt ny infallsvinkel. 

Det är hela spektret av åsikter. 

Allt från den strama budget VH har jämfört med de andra allsvenska klubbarna, spelare som inte levererat i paritet med vad man trodde på förhand, till powerplay-formationer och vad man bör göra för att hitta mer rätt i uppspelen. 

Det är inte bara bland kompisar och i umgängeskretsen snacket om hockey oftast står högt upp på agendan, utan i stort sett var jag än kommer. I alla möjliga och omöjliga sammanhang. 

När Vimmerby tog klivet upp i det som jag mest trodde var en orealistisk dröm och förhoppning – Allsvenskan – lyftes också intresset ett par nivåer. Nu är det inte så att publiksiffrorna skenat iväg till oanade höjder, men visst är det fler åskådare på matcherna nu jämfört med Hockeyettan. Det är ändå inte där, på matcherna, som det är allra tydligast att engagemanget för Vimmerby ökat markant, utan just att så många tycker och tänker kring laget. På arbetsplatser, på stan och hemma i stugorna. 

Det engagerar så många. 

Nu gör Vimmerby verkligen skäl för epitetet hockeystad. Det är en självklarhet sedan den allsvenska biljetten säkrades den där lördagen den 20 april i en oförglömlig match mot Halmstad. 

Vi får bara hoppas att den allsvenska sejouren inte bara blir ettårig. En dagslända. Något som bara varade en säsong. 

Frågan är vad det skulle göra för intresset då? Om VH omedelbart bums skulle åka raka vägen till ettan? 

Som det är just nu pekar pilarna åt fel håll. Man kan tycka vad man vill om statistik, men ibland säger den ändå en hel del.

Som att Vimmerby vunnit två av 19 allsvenska matcher efter full tid. 

Som att de tagit poäng i två av de 14 senaste matcherna. 

Det är råfakta. 

Kalla fakta som talar sitt tydliga språk. Om det kan man tycka vad man vill. I poängkolumnen syns det inte att Vimmerby i flera matcher utmanat topplagen, att de till och med varit bättre än några periodvis i matcherna. Men att de likafullt ändå oftast stått där som förlorare. 

Jag har just en sådan match färskt i minnet. Jag var på plats i Scaniarinken i Södertälje i fredags där Vimmerby verkligen bjöd upp till kamp och utmanade hela vägen. Det var starkt. Å andra sidan var det tvärtom dagen efter, i Oskarshamn. Skillnaden i prestation var närmast monumental sett över 60 minuter. Från hög till låg, på bara ett dygn.

Här har vi också ett av de stora bekymren. De ojämna insatserna. Från en dag till en annan. Från en match till en annan. Från en period till en annan. Lägstanivån är helt enkelt för låg. Den måste höjas. Det finns inget annat.   

***

Sen kan det vara så att knappt någon hade räknat med något annat än att VH skulle vara där nere och skvalpa i det absoluta bottenskiktet. Detta med en trupp och en stomme som till så stora delar byggde på spelare med division ett-meriter. 

Oavsett vilket hade åtminstone jag trott att de skulle ha fler än elva poäng när mer än en tredjedel av serien var spelad. Att de skulle ha ett högre snitt än 0.58 poäng per match. Jag trodde att inspiration, glöd, energi och lust att äntligen få spela i Allsvenskan skulle ge fler "gratispoäng".

Så är inte fallet. 

Det står tämligen klart att något måste ske. Något måste förändras. För med de här prestationerna sett över tid är det uppenbart att det inte håller. Då kommer VH att spela playout, förmodligen mot Östersund, i vår. Den känslan, som faktiskt många redan har, känns på något sätt olustig efter bara 19 omgångar.   

Frågan är då vad som ska göras. Alla möjligheter måste övervägas.   

Här är några funderingar:   

• Är det dags för tränarna att implementera ett annat spelsätt som är mer anpassat till den befintliga spelartruppen? Som ni säkert vet vid det här laget tycker jag att de måste släppa på tyglarna, hålla mer i pucken och våga mer. Riskminimering och puckdumpande ofta utan adress är inte vägen att gå enligt mig. 

• Klubben borde öppna upp plånboken och värva/låna in den spets som uppenbarligen behövs? Tyvärr verkar det osannolikt då de ekonomiska musklerna inte tycks finnas på samma sätt som hos de allsvenska konkurrenterna. En möjlig väg – den enda? – kan då vara att hitta externa lösningar.   

• Ställs det tillräckligt med krav på varandra och på sig själva i spelartruppen? I en professionell miljö som Allsvenskan utgår jag såklart från det. Det gäller att alla tar sitt ansvar i den roll Vimmerby har som underdogs i varje match, inte bara de som är naturliga ledare och kravställare på isen och i båset. Mot SSK i fredags var det tydligt att flera spelare klev fram och bröstade upp sig. Det behövs i varenda match.  

• Mental coach? Ni kanske ruskar på huvudet. Vad är det för larv, det behövs inte. Nä, kanske inte. Men det kan ändå vara värt att fundera över att plocka in en sån resurs då och då när man som i Vimmerbys fall förlorat så många matcher och där självförtroendet lär ha fått sig en törn.  

• Styrspelet. Den här punkten är för mig den allra viktigaste i spelet. Som fotbollsspelare tragglas det press/täckning och understöd till leda och förbannelse. Hur ska vi ligga, hur högt ska vi stöta, när ska vi pressa. Allt handlar om att komma samlat, som en enhet. Jag kan ha fel, men ibland uppfattar jag från sidan att VH många gånger stöter en och en och är för långa i laget. Varför inte backa hem ett par hack på isen när man märker att pressen inte biter och de inte får träff? 

Nog om mina tankar. Tillbaka till det stora intresset som finns för VH i bygden. Om man hade kunnat överföra engagemanget från gemene man för "sitt" hockeylag i de allsvenska städerna sett till befolkningsmängd, hade Vimmerby Hockey legat betydligt högre upp i tabellen, kanske till och med varit uppe och nosat på en slutspelsplats. Tyvärr är det en omöjlig ekvation.  

Det går ju annars alltid att nynna till Maggios: "I taxin, i trappen, i hissen, i hallen...".