Egentligen är det svårt att riktigt ta in.
Att vi i vår trakt med så få invånare kan bjudas på så mycket gott och härligt i sportväg. Där vi nästan står i centrum av vad som händer på den stora nationella scenen. Jag får ta till det gamla uttrycket: "Får nypa mig i armen".
Ena dagen har vi Målillas stolthet i en ny SM-final, den andra hockeyallsvenskt möte i Vimmerby där mesta mästarna Djurgården kommer hit och vill lira skjortan av "lilla" VH.
Den här dagen började annars i Racinghotellet i Anderstorp, där väggarna pryddes av gamla F1-hjältar som Ronnie Petersson, Clay Regazzoni, James Hunt och alla andra stjärnor från den tiden. Det var under samma tid som Anderstorp stod som värd för Formel 1-lopp, vilket i dessa dagar närmast ter sig absurt och verklighetsfrämmande med tanke på hur F1-cirkusen utvecklats och tagit fart. Kollega Strömsten och jag tog också en tur till Gislaveds centrum för att pejla läget dagen efter speedwayfesten. Var det klackarna i taket, guldyra och stort firande på stan? Nej, nej. Det närmaste vi kom guldyttringar överhuvudtaget var när vi traskade in på Systembolaget av alla ställen och träffade guldhjälten Oliver Berntzons moster. Där bjöds besökarna på alkoholfri bubbel till Lejonens ära.
Nu till osten – på Bengtsons. Jag shoppar alltid loss just ostar när jag är här. Om jag av någon outgrundlig anledning hamnat ensam på en öde ö i Stilla havet och jag fått ta med mig en enda sak i matväg hade nog mitt val strandat på ost, möjligtvis räkost.
***
Från HV71-land till Vimmerby Hockey-land.
Steget är numera inte så långt, ändå.
Djurgården så, detta Djurgården. Djurgården som så många gillar i vår bygd. Jag har träffat många som brinner för klubben och som kommer i konflikt med sig själva inför kvällens drabbning. Å ena sidan håller de stenhårt på VH, å andra sidan är kärleken till DIF stark. Även bland Vimmerby-spelarna finns det de som har Djurgården som sitt favoritlag.
Allt sånt får de lägga åt sidan. Nu är de konkurrenter och ett lag som ska besegras, med alla till buds stående medel.
För det är ju med den ingången, den inställningen Jakob Karlsson, Eddie Levin, Jesper Kokkonen och de andra måste ta sig an den här matchen.
Att Djurgården historiskt sett är en av de största klubbarna, kanske den allra största, i svensk hockey någonsin är oväsentligt.
Att de har flera skickliga kultspelare som Dick Axelsson, Patrick Thoresen, Linus Klasen med flera är förvisso skoj och spännande, men det saknar helt betydelse när de nu möts på isen.
Vimmerby måste tro, de måste brösta upp sig och de får definitivt inte vara snälla. För att seger ska vara möjlig – vilket det såklart är när de spelar i samma serie – måste de höras mest, visa mest känslor och vara riktigt jäkla jobbiga att möta, både fysiskt och verbalt.
Det här är rader jag egentligen inte ens behöver skriva. Det ska vara självklart för varenda VH-spelare när de äntrar isen i afton.
Det handlar om attityd – och förstås att hitta ett spel som kan matcha storlaget från Stockholm.
***
Det ska, hur det än går, bli förbaskat kul att se den här matchen.
Jag har inte koll på alla andra tidigare klassiska möten för Vimmerby Hockey genom historien, men den här måste ändå vara en av de absolut största någonsin.
Och osten. Jag landade in på en holländsk (förlåt, nederländsk) Beemster.
Välsmakande och skarp som attan. Precis som jag förväntar mig att kvällens hockeyfest mellan VH och Djurgården kommer att bli.