Känslan på förhand var konstig. Både jag och kollegan Torbjörn Allvin var överens när vi anlände till Hasses Motorstadion i Vetlanda för att se Dackarnas första match i grundserien för säsongen. "Det känns inte som att det är på allvar, något är fel".

Vi syftade så klart på att det inte fanns någon publik på plats – förutom den lilla klicken på VIP-läktaren och de unga, trogna Vetlandafansen som tittade över staketet – och att grundserien i år mest blir en transportsträcka.

Men oj så fel vi hade. Det skulle visa sig att det här var på fullaste allvar och att det till slut faktiskt handlade om liv och död.

Det började bra och Vetlanda och Dackarna bjöd verkligen på spänning och bra speedway den här varma augustikvällen. Sedan hände något. Allt förändrades.

I det elfte heatet fick Dackarnas unga talang Avon van Dyck en bra start framför Peter Ljung och låg tvåa ut ur den första svängen. Ljung satsade, gasade och krokade i stackars van Dyck. Den sistnämnde klarade sig bra – men för Ljung kunde det där varit det sista han gjorde på en speedwaybana, eller till och med i livet.

Mitt framför sin familj slungades han över luftstaketet och flög okontrollerat i hög fart rakt mot en stolpe. Jag trodde han slog i huvudet först och att det var kört. Det trodde flera andra som satt på pressläktaren också. Mikael Teurnberg, med meriter från speedway som förare, ledare och kommentator, tittade bort. "Nej, nej, nej", var det han fick ur sig innan han vände blicken.

Sedan väntade några långa minuter. Det kanske rörde sig om en halvtimme tills Ljung kunde köras iväg med ambulansen, men det kändes som en evighet. I takt med att ovissheten blev större blev också augustikvällen mörkare och kallare. 

"Vad står det ens i matchen?", frågade jag kollega Allvin. "Jag vet inte, det känns inte som att det här spelar någon roll längre", sa han. Så var det. Vi trodde att matchen skulle avbrytas, det var nästan som att vi ville att den skulle avbrytas.

Matchen återupptogs dock och rapporter om att Ljung hade återfått medvetandet och känseln i kroppen nådde oss uppe på pressläktaren. Tack och lov klarade han sig mirakulöst utan några karriärs- eller livshotande skador, vad det verkar.

Vetlanda vann matchen (46–44), men resultatet kändes helt sekundärt, när det var ett liv som stod på spel.