Snön faller och det vita ljus det ger får beckmörkret som håller oss i ett järngrepp från tidig eftermiddag att kännas lite lättare.
Sen kan det ställa till det en del också. I skrivande stund efter poddinspelning skulle jag egentligen vara på Venhagsvallen i Målilla för bevakning av toppmötet i bandyettan mellan Målilla och Motala. Jag kom typ halvvägs innan jag fick vända. Inte för den intensiva snömängd som föll från himlen, utan för att jag stannade till längs vägkanten och kikade in på Målillas hemsida. Där framgick med all tydlighet att matchen var inställd – på grund av vädret.
Tjena.
Ett juniormisstag av mig. Jag borde naturligtvis ha misstänkt att det kanske, kanske skulle bli svårt att genomföra matchen och haft koll innan. Det hade jag inte.
Nåväl. Det var bara att vrida på ratten och vända hemåt.
Det borde kanske också Vimmerby Hockey göra.
Någonstans känns det som att de skulle backa ett steg. Spela enklare. Hitta grunderna igen. Det som de hade under en ganska lång period innan juluppehållet. Det var tydligt att VH var på rätt väg, hade hittat en identitet och en tro.
Den senaste tiden känns det som att laget famlar efter något igen.
Det skiftar för mycket i kvalitet mellan högstanivå och låg lägstanivå. Tryggheten är inte där på samma sätt.
Jag är inte dummare än att jag förstår att det jobbas intensivt med att komma tillrätta med det som inte är tillräckligt bra just nu.
Och det är långt ifrån enbart ett tränaransvar. Minst lika mycket är det upp till spelarna. Som alltid när det går trögt handlar det om att vända blicken inåt, till sig själv. Vad gör jag bra, vad kan jag förbättra? På den här nivån handlar det om att analysera sig själv, titta på sekvenser och olika situationer i matcherna och utgå därifrån. Givetvis med direktiv och input från ledarhåll. Med alla de möjligheter och verktyg som idag finns på toppnivå i hockey är det betydligt enklare att med video konkretisera vad som inte riktigt stämmer.
Sen ska det omvandlas i praktiken också. Det kan vara lite lurigare.
*****
Men det här är vad jag ser. Eller åtminstone tro mig se och identifierar. Det finns de med betydligt mer Hockey-IQ än mig, som kanske gör en helt annan analys och ser helt andra saker. Det må så vara:
• Andas. Min käpphäst, jag vet. Jag tycker fortfarande att tempot många gånger är för högt uppskruvat för vad man kanske klarar av. Jag förstår fortfarande inte varför pucken nästan alltid måste spelas framåt, oavsett var än medspelare och motspelare befinner sig och oavsett ställning i matcherna. Det är en sak om det är omställningsläge, som det tyvärr är alldeles för lite av, men ni vet hur det brukar se ut. Back till back och sen ska pucken fortast möjligt framåt.
Jag tror att ett lag som Vimmerby Hockey skulle må väldigt bra av att sänka tempot ibland. Hålla mer i pucken, börja om, andas och framför allt inte blotta sig med för mycket spelare på fel sida puck i offensiv zon.
• Försvarsspelet. Förutom förstaperioderna mot både Kalmar sist och Djurgården upplever jag att det känns ganska rörigt och att positionsspelet inte är tillräckligt bra, inte minst i egen zon. Flera av målen mot Kalmar i söndags kom efter att flera spelare gått bort sig, blivit pucktittande, inte vridit på huvudet och tappat markering.
Det jagas puck i fel lägen, vilket gör att de öppnar upp sig. Det blir de hårt straffade för. Istället för att centrera och vara mer kompakta hamnar VH-spelarna för mycket ute vid sargerna och har inte tillräckligt koll på var motståndarspelare i farliga ytor befinner sig.
Det är ingen hemlighet att Vimmerby den senaste tiden släppt in alldeles för mycket mål. Över fyra insläppta mål i snitt per match de senaste 15 matcherna är på tok för mycket. Då är det nästan stört omöjligt att vinna hockeymatcher.
• Värdera rätt. Att göra rätt värderingar är A och O. Titta på Isac Andersson. Han är enligt mig den offensive spelare som är allra bäst på det just nu. Han är klok, har bra överblick över spelet och tar allt som oftast rätt beslut ifråga när man ska våga gå framåt, ligga kvar i position eller backa hem. Sen finns motsatsen, där några verkar vara överallt på isen och ingenstans. Troligtvis beror det på att man vill FÖR mycket, jag vet inte.
Jag kan uppleva att VH borde tänka mer strategiskt, mer cyniskt och många gånger mer taktiskt. Som borta mot Oskarshamn där de hade oavgjort (2–2) med mindre än åtta minuter kvar att spela. I det läget gäller det att göra precis allt för att försöka slå vakt om den poäng man har (kan bli två) med tanke på tabelläge och motstånd. Spela sarg ut, spela tråkigt, riskminimera.
• Powerplay/boxplay. Något av ett sorgebarn den senaste tiden. Det är oftast här matcherna avgörs. Tyvärr för Vimmerby håller det inte måttet nu, vare sig med en man mer eller en man mindre på isen. Här tror jag tränarna helt enkelt måste sätta ner foten. Så här ska vi göra. Punkt slut. I powerplay, passa pucken och direktskott. Skym målvakten. Ta eventuell retur. Håll det enkelt.
I boxplay tycker jag att Vimmerby måste våga vara mer aggressiva när det är läge att vara aggressiva. I mitt tycke är det för passivt. Titta på hur de bästa lagen i den här spelformen agerar. Som Björklöven och Djurgården.
Så där. Det var några punkter där det finns klar förbättringspotential. Sen finns det naturligtvis saker som är bra, men i det här läget är det lätt att bli felsökande med fem jobbiga förluster i rad. Det VH ska ha all cred för är självklart det stenhårda jobb de lägger ner i varje match och den intensiva backcheckingen. Det är detaljer det inte tullas på det minsta och det får det heller inte göra för att trenden ska kunna brytas.
TILL SIST:
• Alexander Isak, Viktor Gyökeres, Dejan Kulusevski. Vilka grabbar vi har offensivt. Lägg till briljante Yasin Ayari och Elanga i bra form. Alla är tongivande i sina lag. Det kan bli ett riktigt roligt landslagsår.
• Man lider med Anton Carlsson. Efter all rehab var han äntligen tillbaka på isen mot Kalmar. Och man såg direkt vad han betyder för detta VH. Så landade han olyckligt på isen i tredje perioden och slog till synes upp sin gamla axelskada. Han tvingades utgå och frågan är vad som händer nu? Hur länge blir han borta, eller är det så att det är slutspelat den här säsongen? Är operation ett måste? Oavsett vilket är det ett hårt slag, både för honom och för Vimmerby Hockey.
• KM är en av årets verkliga sportsliga höjdpunkter. Själv var jag tillbaka på tränarbänken och överlät cupbevakningen åt kollegorna. Det var ungefär som vanligt. Kul, givande och mycket känslor. Allt på samma gång. Det mesta var sig likt. Precis som att Rickard Thuresson fortfarande dominerar.
• Eddie Levin hade vissa synpunkter på att jag valde "Dansa Kuduro" som en av mina topp fem-låtar genom tiderna när vi på redaktionen listade våra topplåtar häromdagen. Jag kan delvis hålla med. Det känns väl lite sådär att ha den på topplistan, å andra sidan gillar jag ju låten och det händer något i kroppen när jag lyssnar på den. Mina topp-fem: 1) I Promised Myself (Nick Kamen) 2) Danza Kuduro (Don Omar feat. Lucenzo) 3) Utan dina andetag (Kent) 4) Don´t You Worry Child (Swedish House Mafia) 5) Forever Young (Alpahville).