• MÅLVAKTSSPELET. Snacka om att kliva fram. Vimmerbys målvakt Jesper Ahnfeldt var helt fantastisk, inte minst då i mittperioden. Han tog allt, förutom när förre lagkamraten Emil Johansson efter drösvis av chanser lyckades överlista honom. Långa stunder handlade det om Ahnfeldt mot Ariel. I sista perioden blev han mer "mänsklig" och tvingades kapitulera ett par gånger. Men, utan hans storspel hade inte VIBK tagit poäng. Vi minns också hans otroliga benparad i slutsekunderna av förlängningen.
• TÄCKNINGEN AV SKOTT. Jag vet inte hur många skott som Vimmerbys spelare täckte och blockerade i det här derbyt. Var det 20-30? Hur som helst var det en ansenlig mängd som stoppades från att nå VIBK-målet. Varje gång "Lill-JC", Thim Isaksson eller Adam Olofsson uppoffrande ställde sig i vägen för Ariels hårda projektiler, hyllades de av lagkamraterna i båset. Just det här var en av de avgörande detaljerna för att Vimmerby fick med sig en poäng.
• VAD HÄNDE? Vi ska inte säga att Vimmerby var överlägset första 20, men de var i vart fall betydligt bättre än gästande Ariel. Sen gick nykomlingen från Kristdala ner på folk i mittperioden, lät de offensiva stjärnorna Emil Johansson och Simon Zetterling spela tillsammans och vips var det i princip bara ett lag på banan. Ariel tog över fullständigt och tryckte ner ett passivt Vimmerby djupt i skorna. Det var en scenförändring inte många såg komma, men som den kom.
• STJÄRNDUELLEN. Jonatan Green mot Simon Zetterling. Vem skulle vinna den stjärnfyllda duellen mellan lagens poängkungar? Ja, vem vann egentligen? Länge såg Green ut att gå vinnande ur den matchen i matchen, men vi får nog ändå säga att den slutade oavgjord, trots Jonatan Greens tre mål och en assist. Zetterling var länge ganska osynlig, men som han klev fram andra halvan. Han lyckades på något sätt förhindra VIBK från att sätta 6–4 med halvminuten kvar. Inte nog med det. Han drev sedan upp anfallet som gav Ariel 5–5 och där han slog in returen.
• PUBLIKEN. Toppmöte, derbyduell och mycket på spel. Klart att det lockade åskådare till idrottshallen i Vimmerby denna tisdagskväll. När jag kikade mig omkring såg det smockfullt ut. Ungefär som när intresset var som störst för x antal år sedan. Att den officiella publiksiffran angavs till 338 kändes missvisande och alldeles för låg. Men, tja. Det var säkert rätt trots att det kändes som att minst 500 var på plats.