Om det hade funnits någon sorts osäkerhet på formen efter uppehållet, skingrades den omedelbart. Vimmerby var precis så där rappt, beslutsamt och spelade med en sån fart och rörelse i laget som de gjort under lång tid nu.

Frågan är om HC Dalen, vinnare av västra grundserien, hade räknat med ett sånt starkt motstånd? 

När jag fick en kort pratstund med nye sportchefen och förre VH-spelaren Oscar Josefsson i en periodpaus, så märktes det tydligt att han tyckte Vimmerby var bra. 

Tittar vi till första halvan av matchen var Vimmerby inte bara bra. De var klassen bättre än Dalen. Sen jämnade hemmalaget ut spelet något, men det var VH som drev matchen och var spelförande. 

Det var inte bara någon enskild femma eller några spelare som stack ut från mängden, utan snarare hela laget. Backarna gjorde näst intill en prickfri insats och agerade med sån pondus, sånt lugn att det var svårt att tro att det här ändå handlade om slutspelshockey och den första kvartsfinalen. 

Det här var den perfekta starten för VH. 

Nu kan de förstås inte glädjas särskilt länge, förutom kanske den där stunden de får i bussen till Vimmerby. För redan på onsdagen är det ju dags igen. För den andra drabbningen. En helt ny match, med nya förutsättningar och ett Dalen som troligen kanske är mer rustade och beredda att försöka dämpa Vimmerbys fart och kreativa passningsspel. Ska bli intressant att se hur de rent taktiskt tar sig an returen hemma i Smedjehov. 

Vimmerby å sin sida behöver inte fundera så mycket. Det är mer eller mindre att fortsätta lira som de gjorde under tisdagskvällen. 

Ni kanske undrar om det blev någon kärleksmums för min del, som jag hyllade i en krönika häromdagen? Jodå. Såklart. Jag vet inte hur de lyckas med att göra det här så gott just i Norrahammar och i Smedjehov. Något är det.