16 mils löpning 25-26 juli med start i Ystad via Simrishamn och Österlen och så småningom tillbaka till Ystad. Det är inte något vem som helst hade ställt upp på, ens om man är helt frisk i huvud och ben. Kisabon Ingela Jonsson genomförde den plågsamma utmaningen på 30 timmar och sex minuter.
– Jag var väl förberedd och kravet var att ta sig i mål på under 32 timmar. Det hade varit en mardröm att inte klara av det. Vad som helst kan hända när man är ute i terrängen. Magen kan exempelvis börja krångla eller pannlampan sluta fungera mitt i natten.
Ingela brinner minst sagt för löpningen och det har blivit en livstil. Hon har nyligen blivit med blogg, Ultraspringela.blogg.se, i vilken hon vill dela med sig av sina erfarenheter.
– Det är roligt att få göra detta för andra som är lika "sjuka" i huvudet som jag och lika galen. Man måste vara lite sadistiskt lagd annars blir det svårt, för det blir en plågsam smärta. Det handlar lite om att jag vill se vart min gräns går.
Det finns dubbla distanser inom ultralöpning och Ingela känner fortfarande stark motivation för att fortsätta. Tillsvidare är hon anmäld till ytterligare tre 16-milslopp i år, Black River Run i Västerås, Tec Täby Extreme Challenge och slutligen den enligt Ingela värsta av dem alla: Kullamannen, "Himmel Hav & Helvete" som är en väldigt kuperad bana. Till på köpet äger den rum i november och därmed kan det bli kyligt.
– Många tävlingar har ställts in i år på grund av pandemin men jag har inte drabbats så hårt. För min del är det bara Ultravasan mellan Mora och Sälen som har blivit helt inställd.
Varför utsätter du dig för detta?
– Varje gång när man är mitt uppe i det och tycker att allt är jävligt så undrar man varför. Men jag vill vara i det tillståndet där allt är en plåga för det är en njutning att utmana sig själv. Min sambo säger dock att jag inte ska gnälla när det gör ont, haha.
16 mil är det längsta Ingela hittills har sprungit. En sträcka på GAX100 gick utmed havet på mjuk sand, vilket förmodligen är det jobbigaste hon har upplevt.
Lördagen den 25 juli var inte vilken dag som helst för Ingela. Det var nämligen hennes 50-årsdag.
– När jag fick veta tävlingen ägde rum på min födelsedag så kunde jag inte tacka nej. Det är en fantastisk känsla när man väl tar sig i mål.
