30-åriga Josefina Persson är från Rimforsa och har ett brinnande intresse för löpning. I helgen ställde hon upp i Sandsjöbacka Trail, ett ultralopp som startar i Varberg och slutar i Göteborg. Hon var en av 24 deltagare som bestämde sig för att ge sig på den 177 kilometer långa utmaningen, som ska avverkas på 36 timmar.
– Man hinner nog inte ens sova även om man hade velat det, säger Josefina Persson och berättar om hur man förbereder sig inför en sådan utmaning:
– Det handlar ju om att ha många mil i benen sedan tidigare så att benen orkar hålla igång. Inför så körde jag ultraintervaller där jag sprang en mil var tredje timme på ett dygn. Man måste ställa in sig mentalt på att inte sova.
Hon är en van löpare och har bland annat sprungit ultravasan (90 kilometer) tidigare. Men Sandsjöbacka var något helt annat, menar hon. Starten gick vid elva på morgonen i Varberg under lördagen och 29 timmar och 30 minuter senare var hon till slut i mål.
– Det här var det värsta jag någonsin gjort, på långa vägar. Under loppet så tänkte jag ibland "vad fan gör jag här?" men det var samtidigt väldigt roligt. Jag tror att hälften av de som startade bestämde sig för att bryta loppet. Enda gången jag funderade på att bryta var under den sista milen, men då kan man ju inte tillåta sig själv att bryta, haha.
Hur var känslan när du kom i mål?
– Då hamnade jag i någon slags eufori samtidigt som jag var lättad. Det var speciellt eftersom jag möttes upp av min lillasyster som sprang in i mål med mig under de sista 100 meterna.
Under loppet har alla deltagare rätt till två så kallade drop-bags, som placeras ut vid depåer ut med banan. Josefina berättar vad hon hade stoppat ned i sina bags:
– Jag hade choklad, ost, sportdryck och lite ombyte. Sedan så har man en liten väska när man springer och där hade jag också lite ombyte och vatten.
Att springa så länge och så långt är givetvis ingenting som vem som helst klarar av. Förutom väldigt mycket träning så måste man också ha ett enormt driv.
– Det som driver mig är nog själva utmaningen och viljan att testa sig själv. Sedan är det väldigt roligt att bygga upp en mental styrka. Jag är lite "ultra" i allt annat jag gör vid sidan av också och kan stå ut med mycket. Det finns någon inre drivkraft, menar Josefina.
Hur ofta tränar du?
– Just nu håller jag på med en "Runstreak" där jag ska springa minst 20 minuter varje dag i januari och jag ska snart ut och springa. Det kommer dock inte att gå fort idag (läs måndag). Men annars går träningen lite i vågor där jag var fjärde vecka kör lite tuffare och kör runt tolv mil under den veckan. De lättare perioderna ligger på runt sex till sju mil om veckan.
Trots att det bara gått ett par dagar sedan hon kom i mål siktar Josefina på ett nytt lopp – om mindre än en månad. Den 8:e februari ska hon springa ett 100-kilometerslopp i Skåne.
– Jag hoppas att jag hinner återhämta mig och bli bra tills dess, säger hon.
Hur mår kroppen nu?
– Det gör ont men det är okej. Smärtan i fötterna var och är värst. Det var lite svårt att sova efter loppet eftersom kroppen gjorde så ont men till slut gick det. Jag visste samtidigt vad jag gav mig in på och smärtan efteråt är bara ett kvitto på att man har gjort något.