Det är en blåsig och småkylig lördag. En grupp på åtta löpare gör sig redo för sin fjärde start för dagen uppe vid Hembygdsparken i Hultsfred. En av dem är Fanny Lampert.

– Känslan är jättebra. Nu har jag ätit pasta och kyckling, proteinpudding, kanelbulle och även druckit lite energidryck, säger hon. 

Ja, kosten är en viktig del av Backyard Ultra. Deltagarna ska springa 6706 meter på en timme – så många gånger man orkar. Efter varje varv får den resterande tiden av de 60 minuterna användas till vila, återhämtning och energipåfyllning. 

När vi är på plats i Hembygdsparken i Hultsfred märkts det snabbt att många använder tiden till just det – men också till att prata, skratta och skoja med varandra. Nils Allan Torstensson, Lennart Pettersson och Morgan Rinaldo har precis återvänt och klarat av 6706 meter för tredje gången. På grund av de rådande coronarestriktionerna har de 16 deltagarna delats upp i två grupper med åtta i varje. Varje grupp startar med en halvtimmes mellanrum.

– Nu känns det ganska bra, men imorgon kommer man inte vara så pigg i benen, skrattar Lennart Pettersson och tar en klunk av sin energidryck.

– Ja, det är framför allt i höftböjarna man känner av det, fyller Nils Allan Torstensson i. 

För deras del känns tiden och resultatet det sekundärt. Att kunna sitta i sina campingstolar, skoja och prata är höjdpunkten. Och pannkakorna förstås.

Morgan Rinaldo, Nils Allan Torstensson och Lennart Pettersson vilar och fyller på med energi mellan varven.

Foto: Haris Dreco

– Gemenskapen är fantastisk. Det är skönt att kunna komma ut och göra nåt i dessa tider... Snart borde det väl vara dags för pannkakorna? Två varv kvar, säger de och fortsätter:

– Sen är det fantastiskt uppstyrt. Kurt (Gustavsson, arrangör) har gjort ett jättejobb och han är spindeln i nätet här. 

Deltagarna kan välja mellan att vara med i det virtuella loppet, som går över hela Sverige, och rapportera in sina resultat, eller bara delta i den lokala varianten. 

– Nio av 16 var med i det virtuella loppet. Då får man lite medaljer, säger Kurt Gustavsson, som bara fått positiv respons efter loppet:

– Det är inget jättearrangemang, men alla var jättenöjda. Vi hade det väldigt trevligt både under dagen och under kvällen. Det var många som hejade på oss när vi sprang och sen på kvällen satt vi mellan varven och pratade i stugan vid starten. Man kan säga att det här loppet är den formen som är mest social.

Hur långt sprang du?

– Jag sprang i sju timmar, sen var jag inte motiverad att fortsätta. Men jag var kvar som funktionär till klockan ett på natten. Ingela Jonsson sprang 15 varv, så vi fick vänta in henne, säger snart 75-årige Kurt Gustavsson.