Förra veckan gjorde jag ett nedslag hos Friskis&Svettis i Vimmerby. När ledaren Ida Blom kom med idén att jag skulle ta med träningskläder och testa att vara med på ett pass så antog jag utmaningen. 

Hur svårt kan det vara var den spontana tanken. Väl på plats i AL-hallen så förklarade Ida upplägget och en viss oro uppstod hos mig över att mycket byggde på koordinerade rörelser. Hon försäkrade dock att det inte var hela världen om man inte lyckas hålla takten med armar och ben, utan att det bara var att försöka hänga med så gott man kan.

Det började med lite lätt uppvärmning och det kändes bra. Intensiteten ökade sedan och redan efter 20 minuters träning tröt orken för mig. Jag fick ta en paus och plocka fram kameran istället en stund och dokumenterade mina träningskamrater.

Jag var med en stund till på slutet, men att hänga med och hålla takten i rörelserna blir inte lättare när man är trött. Dagen efter smög sig träningsvärken på i delar av kroppen som man inte är van att använda.

Vad blir det då kontentan av det hela. Jo, jag kan bestämt intyga att en timmes jympa är betydligt mer ansträngande än att spela padel som är mer av min vardagsmotion. Och det går att träna och ha roligt även om det inte finns en boll involverad. Att oroa sig för att folk tittar snett på en för att man rör sig lite underligt finns det heller ingen anledning till. 

Jag ger ett halvt löfte om att prova nån mer gång.