Det är en vanlig tisdag i november. Lite disigt med gråsvart himmel. Trist, javisst.
Men vänta nu. Glöm vädret, det finns så mycket annat positivt här i livet. Som att besöka förskolan i Målilla. Det råder full aktivitet på uteplatsen. Ett gäng barn spelar fotboll för glatta livet. En bit därifrån springer småknattar runt, runt, runt med västar på sig. Det är speedwaytävling. Igen.
- Haha, de gör inget annat när det är speedwaysäsong. De "kör" både inne och ute, men nu har det ändå lugnat ner sig lite och de varvar speedwayen med bandy, säger Lisa Svensson och Linda Karlsson på förskolan.
Travis, Kasper, Leo, Algot och de andra barnen på Delfinen har en egen speedwaybana, med depå, prispall, målflaggor och allt som hör till. De vattnar till och med den lilla grusplätten mellan heaten, precis som det är på riktigt. Och de har koll på allt.
- De är otroliga. De känner ju nästan till varenda förare i de olika lagen, säger Linda Karlsson och skrattar.
Medan vi pratar startar ett nytt heat.
På frågan om vem av dem som egentligen är snabbast, om det är Dudek (Travis), Hancock (Kasper), Algot (Iversen) eller Ljung (Leo)? får vi ett unisont svar från dem. Alla höjer de sina armar mot skyn som i en segergest och skriker:
- Det är jag...!
Svaren är mer varierande gällande om de ska bli speedwayförare i framtiden:
Travis: "Jag och min brorsa ska köra och så ska jag bli kock också.
Kasper: "Jag ska bli mekaniker åt Peter Ljung".
Vi får väl se om deras brinnande speedwayintresse håller i sig. Det är klart att förutsättningarna är bra. De bor ju i Målilla, sportens mecka. Här körs som bekant GP år efter år, här finns landets bästa anläggning och några av världens bästa förare kör för Dackarna.
Samtidigt är det så. Allt är långt ifrån frid och fröjd i denna en av landets mest populära idrotter.
- Speedwayen riskarer att dö ut om vi inte gör något. Vi har svårt att rekrytera ungdomar och nya förare till sporten, säger Christer Eriksson i Målilla MK krasst.
Klubben inser allvaret, precis som Westerviks MK. Med hjälp av Smålandsidrotten vill de nämligen vända trenden och göra vad de kan för att locka unga till sporten.
Det talas om att det finns knappt 160 licensierade förare totalt i hela Sverige.
- Tyvärr tappar vi ju också förare för varje år. Vi måste få fram flera svenska förare. Det känns bra att vi nu försöker göra något åt det här, säger Seymour Östervall i Westerviks MK.
De har precis som i Målilla fått ihop ett slagkraftigt team som ska jobba med de här frågorna i framtiden.
- Vi har fått med flera före detta förare i ungdomssektionen. Tanken är att de ska instruera ungdomar som vill komma hit och prova på, säger Östervall och nämner bland andra Mikael Sjöblom Robert Rosén (före detta Johansson) och Hampus Gustafsson.
Tanken är att de ska fungera som "tränare", något som märkligt nog inte existerar i speedwaysportens värld.
Det är konstigt att det är så. För några år sedan fanns det ett krav på att alla klubbar skulle ha en tränare, men inte längre. Varför vet jag inte riktigt, fortsätter Seymour Östervall.
Målilla MK och Dackarna har redan haft ett par träffar, och att det här är en fråga som engagerar och berör är tydligt.
- Vi har bland annat haft en heldag med flera inbjudna personer, där vi senare fick ihop en sportgrupp. Vi har också fått lite pengar till det här projektet från Svemo och Idrottslyftet, säger Christer Eriksson.
I gruppen ingår bland andra Mikael Max, Tommy Johansson, Carola Nilsson, Tommy Aronsson, Roger Hultgren och Karl-Eric Skoog. Unga killar och förare som Jonas Engdahl, Tim Gudmundsson och Viktor Lockström är tänkta att bli något av förebilder och tränare.
- Vi hoppas att vi kan få fart på ungdomsverksamheten igen. Tidigare har föräldrar varit drivande, men vi känner att klubben också måste ta ett större ansvar. Det är inte så länge sedan vi blev svenska mästare i lag på ungdomssidan. Nu har vi bara en handfull knattar kvar, säger Christer Eriksson.
Hur ska ni konkret gå tillväga för att locka till er ungdomar?
- Förutom att vi kommer tillhandahålla speedwaycyklar som de får låna, så kommer vi förmodligen gå ut med en folder om projektet och om vad knattespeedway är för något. Det finns också tankar på att vi ska inleda samarbete med skolor och även besöka dem. Mycket är fortfarande i planeringsstadiet, säger Eriksson och fortsätter:
- Vi tycker att vår fantastiska anläggning används på tok för lite. Här finns en del att göra. Och inte minst måste vi försöka få till en bredare idrottslig verksamhet. Det måste finnas en bredd och inte bara elit.
Vägen dit må tyckas vara lång just nu, men vänta bara... Snart får vi kanske höra talas om Travis, Leo, Kasper och Algot. Unga förare som fostrades timmar i ända med att springa runt, runt på förskolan i Målilla iklädda västar med sina idoler.
Eller kanske någon rent av blir mekaniker åt Peter Ljung.