För medan Dackeförarna var så där mellanmjölks-jämna (bara en förare under fem poäng, bonuspoäng inkluderade) var gästande Vetlanda lika ihåligt som morfars gamla träeka. Den som man först fick lyfta upp från botten varje gång man skulle ut en sväng på sjön, välta ut vattnet och sedan ösa ur det sista.
Men samtidigt var det i Vetlanda som spetsen fanns. Eller vad sägs om Tai Woffindens 16+1 poäng och Bartosz Zmarzliks 16? Galet bra! 32 av 47 poäng inkörda av två förare.
Och utan att veta: Har det hänt förr att ett lag vinner trots att man bara har två förare över fem poäng? Jag tvivlar.
Tredje bäst i Vetlanda var nämligen Bjarne Pedersen med fem pinnar.
Anmärkningsvärt.
Mycket av eftersnacket kom dock att handla om det taktiska i att ”låta” reservheatet, heat elva, sluta 5-1 till Dackarna.
För inför heat tolv var det nämligen så här: Bröderna Mikael Max och Magnus Karlsson hade precis vunnit dubbelt i det andra reservheatet och gett hemmalaget Dackarna ledningen med 36-30. Raketerna i luften och segersötma på godiset i kiosken
MEN! Sex poängs ledning. Dessa magiska sex poäng inom speedwaysporten, som innebär att laget som ligger under får toppa sitt lag.
Och det kan man ju säga att gästande Vetlanda gjorde. Oliver Berntzon och Artem Laguta byttes ut mot suveräna duon Tai Woffinden, regerande världsmästare, och Bartosz Zmarzlik, blivande världsmästare inom en inte allt för avlägsen framtid (?).
Fortare än de ynka 2730 åskådarna runt G&B Arena (lägsta derbysiffran i mannaminne) hann fatta var det 5-1 till Vetlanda och ställningen 37-35 till Dackarna inför de tre sista heaten. Och då visste ju alla att Woffinden och Zmarzlik skulle glida in på banan även i nomineringsheatet, heat 15.
I det 14:e heatet fick vindsnabbe Dacken Patryk Dudek stopp redan i starten och efter 4-2 till Vetlanda var ställningen helt lika inför det sista heatet.
Och då var det dags igen. Den suveräna duon visade Dudek och Gomolski ryggen och 43-47 var ett faktum.
Så med facit i hand: Att vinna med 5-1 i heat elva var nog det dummaste Dackarna kunde göra. 4-2 hade inneburit ledning med fyra poäng, 35-31, och hemmalagets Rune Holta och Kacper Gomolski hade då fått rada upp sig mot betydligt mer beskedliga Oliver Berntzon (en poäng) och Artem Laguta (två poäng).
Men som sagt – detta med facit i hand.
Och att vara lagledare och expert när matchen är slut är busenkelt.
Lika enkelt lär det inte bli för Dackarna att nå en slutspelsplats. Visst – åtta matcher återstår, men jag tror ändå att vi, när vi summerar säsongen, kommer tänka på matchen den här underbara sommarkvällen i början av juni och sucka.