Rune Holta avslutade slutspelsserien med svag form och tog endast tre poäng i slutspelets sista dubbelmöte mot Rospiggarna.
Då höjdes de kritiska rösterna mot norrmannen och frågan var om han skulle ta plats i Dackarnas SM-finallag medan Michael Jepsen Jensen knackade på dörren.
– I matcherna mot just Rospiggarna var det något fel på min bästa motor. Jag vet inte vad det var, antingen handlade det om tändningen, förgasaren, kopplingen eller något i den stilen. Det funkade i alla fall inte, säger Rune Holta.
Leverans i viktiga matcher
Lagom till SM-finalerna verkar Rune Holta ha återfått formen och gjort två fina tävlingar på sistone. Han gjorde en bra tävling i Guldhjälmen i Tjeckien och i söndagens första finalmatch i Tyskland tog han flest poäng (17 av 18 möjliga).
– I går (läs i söndags) gick det riktigt bra och motorn funkade som den skulle, säger Holta.
Redan i måndags fanns Holta på plats i Målilla för att testa cyklarna.
– Jag ska kolla lite på cyklarna och se hur de funkar.
Att Dackarna ens tagit sig till final är något som resulterat i många höjda ögonbryn. När Holta kom in i laget i början av juni hade Dackarna inlett med en seger på de inledande fem matcherna och läget var prekärt.
Efter det har laget tagit sig samman och överraskande och mirakulöst blivit finalklart.
– Efter det att jag kom in har vi inte förlorat så många matcher, alla har varit jättebra. Det har varit många måstematcher och då har alla levererat och tagit sina poäng. Jag är imponerad.
”Då kan vi sätta press”
Han håller ändå serie- och slutspelssuveränen Rospiggarna som favoriter i kväll.
– De är klara favoriter men vi har tidigare bevisat att vi kan vinna vilken match som helst om alla tar sina poäng.
Minns guldet från 2004
Hemma i Hallstavik är det få lag som rår på Rospiggarna med Jason Doyle i spetsen. Därför är ett bra resultat i första finalmatchen av stor vikt för Målillalaget.
– Vi måste helt klart göra en bra match i morgon. Det är bra att vi börjar hemma, får vi med oss ett bra resultat kan vi sätta press på dem och då kan de bli nervösa. Det har vi sett förr.
När han säger det tänker han självklart på SM-finalen 2004, då han körde för VMS Elit (nuvarande Elit Vetlanda) och vann sitt första SM-guld mot Masarna.
De hade åtta poängs ledning inför returmatchen i Avesta.
– När vi åkte dit var vi borträknade, ingen trodde att vi inte ens skulle ge dem en kamp där uppe.
Inför sista heatet var Masarna tvingade att vinna dubbelt för att få till ett skiljeheat om guldet. Vetlandaförarna, i det här fallet Holta och Lee Richardson, mötte Tony Rikardsson och Leigh Adams.
– Vi fixade 3–3, det var ingen som hade trott på det. Och det är ett bevis på att man kan göra det omöjliga.
Han är övertygad om att Dackarna kan överraska ännu en gång och skrälla på samma sätt som Vetlanda gjorde.
– Vi vet hur tufft det är men vi får ta ett heat i taget. En final är en final, de är favoriter. Håller vi en jämn och bra nivå kan vi fixa det.