– Vi är nära gränsen för vad jag tycker är acceptabelt ur ett medicinskt perspektiv. Vi kan inte utsätta aktiva för en mer extrem miljö, säger ”Pliggen” Andersson.
I helgen avslutas skidtävlingarna i OS med herrarnas femmil och damernas tremil.
Frågan är om vi då får se fler kollapser likt det som drabbat Frida Karlsson – som svimmade efter skitahlonloppet och fick andningsproblem efter milloppet.
Eller som den norska skidskytten Ingrid Landmark Tandrevold – som knappt tog sig över mållinjen och bars bort från arenan för vård efter sprinten.
Inför sprintstafetten i skidor beskrev dubbla OS-medaljören Maja Dahlqvist känslan när smällen kommer:
– Man ser hela tiden att folk kollapsar efter mål och efter banan tar det stopp. Det känns så himla bra tills smällen kommer. Det är lurigt.
Inte farligt
Per ”Pliggen” Andersson är en av Sveriges mest rutinerade idrottsläkare. Fram till årsskiftet jobbade han för skidlandslaget och Sveriges olympiska kommitté (SOK).
– Först vill jag poängtera att dessa kollapser inte är farliga för fullt friska personer. I dag är vi på rätt sida gränsen, men vi är nära gränsen för vad jag tycker är acceptabelt bedriva tävlingar ur ett medicinskt perspektiv, säger Andersson.
Han berättar att OS-förberedelser handlat om att förbereda konditionsidrottarna på följande i Kina:
+ Tävlingar på 1 700 meters höjd, vilket är högsta tillåtna tävlingshöjd för längdskidor.
+ Extremt kallt väder plus blåst.
+ De tuffaste tävlingsbanor som förekommit.
+ Kärv snö
– Nu har alla dessa faktorer slagit in samtidigt vilket får sådana här effekter. Dessutom har vi haft en pandemi vilket inneburit svårigheter att kunna genomföra förberedelserna som planerat, säger Per Andersson.
På gränsen
För honom är utvecklingen ingen överraskning.
– Vi var beredda, men detta tillhör inte vanligheterna, men det är inte farligt för en frisk individ, säger Per Andersson och tillägger:
– Vi är på gränsen till en ohälsosam miljö att bedriva tävlingsidrott. Vi utsätter våra aktiva för högre risk att drabbas av skador genom att tävla i sådana här miljöer.
Han syftar på ökad risk för köldskador och ökat problem med andningsvägarna:
– Detta är sämsta tänkbara klimat för våra luftvägar. Vi vet redan att förekomsten av astma är betydligt högre hos längdskidåkare än hos övriga befolkningen. Där är kallt väder en väldigt bidragande orsak. Av den anledningen tycker jag man ska sänka köldgränsen för längdtävlingar från minus 20 till minus 15 grader. Det skulle göra mycket.
Ta medicinskt hänsyn
Per Andersson vill också att IOK i framtiden tar större medicinsk hänsyn när de väljer OS-orter:
– Det vi sett nu manar till eftertanke om det är lämpligt att lägga olympiska spel till orter med här extrema förhållanden. Det är viktigt att ta större hänsyn till de medicinska riskerna.
TT: Varför reagerar inte idrottarna mer kraftfullt, tror du?
– Detta kan man inte kräva av de aktiva. De har tränat ett helt liv för att uppleva ett olympiskt spel och möjligheten att ta en OS-medalj. Samtidigt är det viktigt att föräldrar vågar skicka sina barn till skid- och skidskytteverksamheter. Dessa sporter ger barnen så mycket.
Skidåkaren Calle Halfvarsson tycker att ingen lyssnar på idrottarna.
– Vi har svårt att påverka, utan får bara acceptera läget. Samtidigt har alla ett eget val. Inget är tvingad att åka.
