För första gången stod världens bästa orienterare på startlinjen i ett renodlat sprint-VM. Då blev det svensk seger i den inledande stafetten i danska Kolding.
Lina Strand inledde för Sverige och gick en tuff kamp med den schweiziska stjärnan Simona Aebersold. Men precis som vanligt hade Strand ytterligare en växel att lägga i mot slutet av sträckan.
33-åringen knäckte schweiziskan inför den sista kontrollen och kunde växla över till Max Peter Bejmer, 17 sekunder före Schweiz.
– Det var enligt plan om man får sträcka ut hakan och säga så, säger Strand efter sin sträcka.
"Gräver djupt"
Strand är vanligtvis väldigt stark de sista minuterna av loppen, men den här gången fick hon gräva djupt efter krafterna.
– När det blir något som man gjort några gånger och ser är en styrka jämfört med andra blir det lite mitt kort och oavsett hur kroppen känns måste jag spela det. Jag gräver djupt, det gör jag, säger hon och fortsätter:
– Sen att det skulle bli så stor lucka trodde jag inte.
Inför en jublande publik kunde Bejmer springa i ensamt majestät. Han fick lite hjälp på traven när ett helt gäng av lagen, däribland medaljkandidaterna Norge och Schweiz, sprang fel mot den 13:e kontrollen och helt tappade kontakten med Bejmer.
När Gustav Bergman gick ut på den tredje sträckan var det Storbritannien som låg närmast bakom, 15 sekunder efter. Schweiz och Norge var nästan en och en halv minut efter vid växling.
Alexandersson gick på knock
Bergman hade en tuff sträcka och brittiske Kristian Jones kom allt närmare. Vid växling var det en sekund som skiljde lagen åt, till Jones fördel.
Megan Carter-Davies gick ut hårt för att ta hem ett skräll-guld till sitt Storbritannien. Problemet för henne var bara att den som startat samtidig var Tove Alexandersson, som vann alla guld på fjolårets VM och som vann både sprint och knock out-sprint på världscuppremiären i Borås.
– Det var bara att gå ut och fokusera på att göra ett bra lopp. Sen blev jag ju ensam på slutet, säger Alexandersson.
För mot kontroll 12 lade Alexandersson in sin maxfart och avståndet till brittiskan växte för varje meter. Men att hon var så långt före Carter-Davies hade hon ingen aning om.
– Jag vet bara att hon inte är i ryggen, men jag tror att det kanske är 10–15 sekunder och det kan snabbt försvinna. Man kan aldrig slappna av.
Men det var mycket mer än så. Alexandersson kunde defilera in i mål och bärga mästerskapets första guld till Sverige, det fjärde raka i sprintstafett och Alexanderssons tionde raka totalt.
– Det känns jättekul! Vi är ett otroligt starkt lag och har många starka löpare som inte sprang i dag, jag tror att det kommer att bli en kul vecka för oss, säger Alexandersson.
Storbritannien var till slut en dryg minut efter på andraplatsen. Norge tog bronset.