SPORTKRÖNIKAN: "Se upp för suggorna"

Det sägs att det aldrig går att lära gamla hundar att sitta. Nej, kanske inte. Men nog tusan går det att dra en och annan lärdom när man börjar närma sig 50 bast.

Delar av Vimmerbys och Hultsfreds lag födda 1965 och 1966 lirade match på nytt i lördags. Stående från vänster: Håkan Karlsson, Tommy Svensson Pöder, Stefan Thorstensson, Nicklas Einarsson, Håkan Juthe, Mikael Tirbäcken, Torbjörn Allvin, Pelle Nilsson, Joakim Green, Peter Woxö, Kjell Andersson, Mikael Johansson och Krister Ström. Framför dem: Michael Olesen, Peder Karlsson, Joakim Svensson, Magnus Gustavsson, Kenneth Johansson, Per Tuvesson, Peter Hellenstierna, Magnus Heljemo och Magnus Söderberg.

Delar av Vimmerbys och Hultsfreds lag födda 1965 och 1966 lirade match på nytt i lördags. Stående från vänster: Håkan Karlsson, Tommy Svensson Pöder, Stefan Thorstensson, Nicklas Einarsson, Håkan Juthe, Mikael Tirbäcken, Torbjörn Allvin, Pelle Nilsson, Joakim Green, Peter Woxö, Kjell Andersson, Mikael Johansson och Krister Ström. Framför dem: Michael Olesen, Peder Karlsson, Joakim Svensson, Magnus Gustavsson, Kenneth Johansson, Per Tuvesson, Peter Hellenstierna, Magnus Heljemo och Magnus Söderberg.

Foto:

Övrig sport2016-08-30 12:00

Som att vara jäkligt försiktig att slänga sig på cykeln med ett par pilsner och lite rödtjut i varje ben då det är mörkt ute – och tro att man är lika snabb och skicklig som OS-medaljören Emma Johansson. 

Å andra sidan tror jag inte att det finns såna här förhatliga och lömska ”betongsuggor” utplacerade på vägarna när hon kör sina race. 

Det gjorde det nämligen denna sena afton för ett par veckor sedan. 

Det slutade med en rejäl krasch, en luftfärd över styret och ansiktet rakt ner i asfalten. Halva ansiktet var som en blodig massa efteråt. Det såg ut som om jag hade gått en hård fight mot MMA-stjärnan Alexander ”the Mauler” Gustafsson. 

Om jag hade hjälm? Nä, så barnslig är jag att jag inte använder cykelhjälm.

Och det är ju alltid mer synd och gör mer ont för oss män… Eller män förresten…, jag vet inte. På insidan känner jag mig fortfarande som en yngling strax över 20 år.  

I lördags kände jag mig ännu yngre i sinnet, men knappast kroppsligt. ”Spättan” och ”Hajen” hade fixat en återträff med Vimmerby IF:s lag födda 1965- och 66 mot Hultsfreds FK:s grabbar av samma årgång. Pea Woxö anlände från Västerås, ”Myggan” från Göteborg, HFK-Mange från Solna och Micke Broman från Ljungby.

Innan vi numera medelålders män drog ut på stadens krogar på kvällskvisten, spelade vi självklart en fotbollsmatch. 

Hur det gick? Nja, det behöver vi väl inte orda så mycket om… Vi kan konstatera att vi inte var lika rappa i benen som förr och att Jocke Green (Timmernabben) var matchens gladaste målskytt. Han sa att målet var hans andra fullträff någonsin i sin sedan länge avsomnade karriär. 

Till saken hör att jag cyklade bredvid honom en gång i tidernas begynnelse när han for rakt in i en betongsugga i bostadsområdet Stjärnhusen. 

Har jag månne missuppfattat det här? Är det inte meningen att de här gråa fula betongklumparna ska skydda oss – och inte tvärtom?

Vad sägs om någon airbag-liknande lösning istället. Klura på den. 

Det här var för övrigt inte Vimmerby IF:s helg. Inte nog med vår förlust i prestigemötet, så torskade herrlaget med uddamålet mot Värmbol (1-2) och damerna åkte på en svidande poängförlust (0-0) mot

Runsten/Möckleby. Detta sedan laget radat upp flera högkvalificerade målchanser som borde resulterat. Nu har inte längre Daniel Ohlssons gäng ödet i sina egna händer. För en eventuell serieseger är nu laget beroende av andra resultat än sina egna.  Herrlaget är nu bara två pinnar före Södertälje på negativa kvalplatsen – och lagen möts kommande helg. Snacka om rysarmöte.

I HFK är det andra tongångar efter helgen. Allt, precis allt, talar för att herrarna spelar i ”nya” division fyra 2017. 

Tränaren Krister Borgh får säga vad han vill. Laget toppar tabellen. Klubbens damlag är också i guldsits och leder division tre med tre omgångar kvar. 

Vi får se utfallet när röken har skingrats om en dryg månad. När röken lagt sig för egen del i lördags tog jag mig hemåt på nattkröken gåendes. Cykeln lät jag förståndigt nog vara kvar i garaget. 

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!