Vimmerbyloppets veteraner

Det är ett gäng glada motionärer vi träffar ett par dagar innan loppet. Anders Lönn hastar till vår mötesplats med andan i halsgropen. Han har egentligen inte tid, men ställer ändå upp. Det har han alltid gjort när det varit dags för Vimmerbyloppet. De senaste åren har han hjälpt till i arrangörsstaben, men har ändå sprungit funktionärsloppet.

Stor folkfest förr
- Nu är det mer eller mindre en plikt att man ska ställa upp, säger han.
Anders Lönn är anmäld i 11 kilometersloppet, men känner sig inte direkt bra förberedd:
- Det har varit dåligt med träningen de senaste åren.
Annars har Lönn sprungit både maratonlopp, genomfört klassikern vid ett par tillfällen och har också klarat tio Vasalopp.
Vad är tjusningen med Vimmerbyloppet?
- I början var det ju en folkfest, så är det tyvärr inte riktigt längre.
Stig Jonsson och Inger Claesson håller med.
- Det var massor av startande förr och Fredrik Belfrage och Ingvar Oldsberg var speakers. Det var ett annat drag då med massor av åskådare runt banan, säger Stig.
I stora lopp, som Göteborgsvarvet, Lidingöloppet, Stockholms Marathon med flera är intresset större än någonsin. I de mindre loppen är tendensen den motsatta. Varför?
- Vet du vad jag tror... folk vill inte visa upp sig, men det finns ingen anledning att vara skraj för det. Det är väl ingen som gör bort sig. I stora lopp är de mer anonyma, säger Inger Claesson.
Går det att vända trenden?
- Det är svårt. Jag tror inte att det går att locka fler deltagare med priser, om det nu inte är något riktigt stort pris. Kanske att man ska utmana företag och föreningar att tävla mot varandra, säger Stig Jonsson.