Den alpina parasportstjärnan uppmärksammades stort när hon – trots väldiga skadeproblem – i vintras vann två guld och tog ett brons i Paralympics.
Årsjö, 21, har en muskelnedsättning i högerbenet, en bieffekt av syndromet som hon föddes med, Klippel-Trenaunays syndrom.
Hon hemlighöll sin funktionsvariation i 18 år. Nu kan den som vill se hur hennes högerben ser ut. Hon har lagt upp en bild iklädd bikini, tagen på en balkong på Mallorca, med texten: "Jaa, hörni, det här är jag. Glöm inte att tycka om er själva."
TT: Vad fick dig att ta beslutet?
– Jag har tänkt i över ett år på att jag vill göra det. Hela det här året har jag räknat ned månaderna tills att jag ska ta några snygga bilder och lägga upp, säger hon.
– Jag snackar om att vara den där förebilden, pratar om allt man ska göra men själv har jag inte visat benet än.
TT: Vad vill du uppnå med bilderna?
– Jag hoppas att det här kan vara till extra hjälp för andra. Jag känner att jag verkligen kan påverka människor och när man får höra att man varit en hjälp, då blir man riktigt glad i hela kroppen. Alla individuella idrottare är mycket "ego", tänker bara på sig själva och att vinna. Här får jag med något annat på köpet, gör något större.
Ifrågasatts av andra åkare
Publiceringen görs även för att tysta tvivlare.
– Många har undrat och frågat och ifrågasatt. Vissa har till och med varit lite arga och tyckt att "hon borde inte vara här", "hon ljuger" och så där. Coacher och andra åkare har ifrågasatt varför jag är med när det ser ut som att jag har ett friskt ben.
Årsjö är öppen med hur funktionsvariationen format henne.
– Jag är inte jag utan det här benet. De senaste åren har det blivit som en identitet. Jag tjänar pengar på grund av benet, jag har fått en massa nya vänner, jag har en massa mål och jag är glad över benet.
– Tidigare påverkade det mig mer negativt. Det har tryckt ned mig, varit en börda och jag har känt hat. Det är fortfarande en börda på grund av smärta och medicinska problem, men det är något jag vant mig vid att hantera.
– Jag uppmanar andra att våga vara sig själva, oavsett om de har en funktionsvariation eller inte.
Kör grävmaskin
TT: Vad gör du annars just nu?
– Jag hjälper farsan, sommarjobbar lite när de andra har semester. Jag kör grävmaskin.
– Farsan har ett återvinningsföretag. Vi samlar in däck från hela Sverige och klyver ned dem och säljer vidare. Jag har gjort det här i flera somrar som lite extrajobb.
TT: Ett framtidsjobb efter skidåkningen?
– Det börjar luta lite åt det. För varje år tänker jag på det, att det kanske inte är så dumt ändå. Och pappa håller på med "Öh, när ska du ta över då?"
Pappa får ge sig till tåls. Ebba Årsjö är inte klar med skidåkningen. Till vintern väntar VM i Åre och i augusti är planen att hon står på skidorna igen, på glaciär i Schweiz.
Börjar bli sugen
TT: Vinterns enorma framgångar har inte gjort dig mätt?
– Efter Paralympics var jag väldigt trött på det. Jag var ju skadad, det var därför och jag har inte åkt skidor sedan Paralympics. Men jag börjar bli lite sugen.
TT: Hur är det med knäskadan du fick i Kina?
– Nu börjar rehaben gå över i normal träning, men det gör ont i båda knäna. Det går väl aldrig över, men det funkar och jag är van.