22 augusti fyller hon 50 år, Helene Ripa. Två dagar senare inleds Paralympiska spelen i Tokyo.
– Jag kan tycka att det är ganska fascinerande. 50 är en ganska betydande ålder, men jag känner mig verkligen inte som 50. På ett sätt är det lite coolt, att kunna förknippa de två sakerna med varandra, säger hon.
Spelen skulle egentligen ha avgjorts förra sommaren, men flyttades, precis som OS, fram ett år. Ett välbehövligt bonusår för Ripa. Resan till Paralympics har varit långt ifrån spikrak.
Och faktum är att hon lyckades kvala in i absolut sista stund. Efter stora problem tvingades hon till en steloperation i nacken 2019 för flera diskbråck och i sin första tävling, i maj i år, sedan operationen behövde hon sluta topp fyra av de som ännu inte kvalat in till Paralympics.
Tunga år bakom sig
Hon slutade på en åttondeplats totalt, vilket räckte.
– Det har varit jättetufft och väldigt nervöst att tävla för det var den första tävlingen på två år. Så det var en av de viktigaste tävlingarna i mitt liv, säger hon och fortsätter:
– Jag blev jätte, jättelättad snarare än glad faktiskt. Jag blev troligt lättad när det blev klart.
Tiden efter operationen blev inte så lyckad. Med ett stundande Paralympics blev rehaben väldigt stressad och resultaten uteblev.
– Det har varit jättetufft. Dels så var jag väldigt dålig och sedan visste jag inte riktigt om kroppen skulle håll för en elitsatsning igen. Att sedan forcera kroppen såpass hårt för att kvala var kanske inte optimalt. Det var inte bra, säger hon.
– Det var väldigt mycket osäkerhet på om det här verkligen skulle fungera. När det sedan blev allt det här med corona fick jag ett bonusår. Men det är svårt att få ett bonusår där du bara ska träna och inte ser resultatet av det du lägger ner. Nu, i efterhand, är jag glad att jag fick det där året.
Tror på medalj
Nu har hon siktet inställt på medalj.
– Konkurrensen har blivit otroligt mycket tuffare. Det är inte självklart att bara kliva in och ta en medalj. Med det har antalet konkurrenter ökat väldigt drastiskt. Det finns några som är riktigt bra, men alla ska ha dagen och har jag dagen, då är jag definitiv med och slåss om medaljer.
Om det här blir hennes sista Paralympics kan hon inte riktigt svara på.
– Det där är frågan man vet ska komma. Det är jättesvårt att svara på det. Jag kan inte säga att det här är mitt sista spel, men jag kan heller inte lova att det blir fler spel. Det handlar mycket om vad kroppen säger. Jag kan varken svara bu eller bä där.