Det var två veckor före valet. Ulf Kristersson kallade till pressträff på Knutby IP i Rinkeby och ville meddela att Moderaterna såg idrottsrörelsen som en viktig del i att bryta nyrekryteringen till gängen.

250 miljoner kronor skulle öronmärkas varje år för en långsiktig satsning på föreningslivet. Pengarna skulle gå till "fysiska saker", som ledarutveckling.

– Projektsjukan är en katastrof, man kan inte bygga långsiktiga satsningar ett år i taget, sade Kristersson.

Egentligen handlade det om att göra vad Sverige gjorde mellan 1930- och 60-talet, enligt Kristersson, när Idrottssverige byggdes ut.

Med sig hade han dåvarande moderata finansborgarrådet Anna König Jerlmyr i Stockholm som slog fast: 250 miljoner blir det, varav 33 miljoner kommer att komma Stockholm till del.

– Det kommer att göra enorm skillnad.

"Han ljög för mig"

När regeringen presenterade sin budget hade bidraget krympt till 100 miljoner kronor. Och av dessa har klubbarna ännu inte sett någonting, enligt Aftonbladet.

Orden har varit hårda från de ledare som skakade Kristerssons hand.

– Han ljög mig rätt upp i ansikte, har Jonas Sjöland sagt, utvecklingsansvarig i Som United som tränar på Knutby IP.

Kristersson försvarar nu neddragningen med att 250 miljoner kronor var en del av Moderaternas budgetförslag.

– När vi sedan förhandlade budget med andra partier så blev det 100 miljoner kronor till just det projektet.

Sverigedemokraterna har dock kommenterat idrottssatsningen för Aftonbladet och sagt att punkten inte var uppe i budgetförhandlingarna.

"Mer än vad jag lovade"

Kristersson hävdar att pengar läggs på annat som kommer unga i utsatta områden till del. Bland annat 730 miljoner kronor i det man kallar för ett fritidskort.

– Så att familjer, inte minst i socialt utsatta områden, har separata resurser att kunna delta i fritidsverksamheter. Det är sammantaget mycket mer pengar än vad jag lovade. Men det blev inte exakt naturligtvis som ett enskilt parti sade före valet.

TT: Tror du att de är nöjda med det?

– Ja, det här är mer pengar än vad som någon gång har satsats på detta. Så själva grundidén är densamma, att se till att duktiga svenska idrottsföreningar som har 100 års erfarenhet av att arbeta med barn, i många olika områden, också på allvar kan arbeta med barn i socialt utsatta områden. Det är jätteviktigt.