Den svenske 21-åringen gick ut sist av alla och körde för sin första medalj i OS-sammanhang. Det gick vägen – minst sagt.
Väl i mål stod det klart att Walter Wallberg inte bara säkrat en medalj, utan dessutom av den ädlaste valören.
Det hade inte ens familjen trott på.
– Jag hade förhoppningen att om han fick ihop allting och hade en bra dag, så trodde jag att han skulle ta en medalj. Men jag trodde inte att han skulle ta guld, det kom som en "surprise", säger Patrik Pettersson Wallberg.
Hemma i Björnänge strax utanför Åre gjorde de ändå allt för att förutsättningarna skulle vara så bra som möjligt. Nervositeten gjorde att mamma Åsa inte kunde kolla på avgörandet, men även om hon skulle velat fick hon direktiv om att hålla sig undan.
"Brukar gå bra"
Anledningen?
– Hon brukar inte titta när det blir finaler, och då brukar det gå bra. I dag sade vi att "om det blir final, då får du inte titta utan du får hålla dig undan". Vi är lite skrockfulla, det är dumt att ändra på ett vinnande koncept, säger Patrik Pettersson Wallberg.
I mixade zonen efter segern lyfte Walter Wallberg upp sin pappa som en betydande person för framgången.
– Pappa har alltid ställt upp och skjutsat. På kvällar och på elevens val och allt vad det kan vara, så har vi tagit chansen att åka puckelpist för att det är det roligaste jag vet, och pappa älskar att vara med också. Han har stor del i det här, sade guldmedaljören.
Framförallt i yngre år har Patrik Pettersson Wallberg haft en stor roll.
– Numera är det inte så mycket, nu är jag mest bara ett mentalt stöd. Men under hans karriär när han var yngre så sade jag att jag ställer upp och följer med dig. Det är ingen som har tränat så mycket som han, både i backe och vattenhopp och annat, säger han.
– Nu de sista tre åren har tränarna, (Lasse) Fahlén och (Harald) Marbler, gjort ett fantastiskt jobb och tagit över.
Champagnen saknades
Efter år av skador, framförallt en allvarlig knäskada, fick Walter Wallberg äntligen kliva högst upp på pallen i den största av tävlingar.
– Han var borta i 22 månader och att sedan kunna komma tillbaka och leverera när man ska, det är otroligt stort för honom och oss, säger Patrik Pettersson Wallberg.
Men trots att det fanns medaljförhoppningar på förhand hade familjen hållit sig från att lägga champagnen på kylning. Lyckligtvis löste det sig ändå.
– Vi hade inte ens champagne hemma, så några grannar kom över och gratulerade med en flaska skumpa, säger Patrik Pettersson Wallberg.
TT: Lite dålig förberedelse när det vankas OS-final?
– Det är så, man är lite skrockfull. Inte ta ut något i förskott, leverera först och så får vi fira sen – så löser det sig. Och det har löst sig nu. Nu har vi champagnen här. Vi hade lite tur också för att morfar var här och hälsade på precis den här helgen och en faster, så vi är ett litet gäng här så det blir kul.