Han har rört sig runt på tävlingsområdet i danska Herning sedan förra helgen, ofta sedd med stråhatt som skydd mot den starka augustisolen, med något spänt i blicken och ett ansträngt lugn i rösten.

Tonat ned guldsnacket, men också påpekat:

– Ryttarna vill ha det här guldet så mycket.

Och han?

Naturligtvis lika mycket.

Masken sprack och glädjen fick fritt välla fram vid midnatt, när Jens Fredricson som tredje ryttare förde in en annan dimension i svensk ridsport. OS-guldet förra året var enormt, den överlägsna VM-segern ännu större.

Ankarcrona lyfter alltid fram sina ryttare, deras hästar, hästägarna, människorna runt ryttarna, övriga ledare … tja, snudd på alla som har något att göra med bröderna Jens och Peder Fredricson, Malin Baryard Johnsson och Henrik von Eckermann samt reserven Rolf-Göran Bengtsson.

Byggt en väldigt bra grupp

En god ledare hyllar sina medarbetare, inte sig själv. Det får andra göra. Fakta är emellertid att ingen förbundskapten för hopplandslaget har varit i närheten av Ankarcronas framgångar.

– Jag har byggt upp en väldigt bra grupp bakom mig och känner att jag har ett väldigt bra stöd. Förbundet har gett mig utrymme och backat upp mig. Jag vet också mer hur jag vill ha det. Jag tror inte att jag hade tid att tänka igenom det när jag började eftersom det var en så ny roll för mig.

Ankarcrona tog över efter Sylve Söderstrand hösten 2016.

TT: Rimligen undrade väl ryttarna vem de fått som chef?

– Så var det. Det var en sak jag inte riktigt visste, hur det skulle vara att gå från att vara kollega till en helt annan roll. Från början har ryttarna varit fantastiska. Jag sade till dem att jag känner er och har förtroende för er och jag förstår att jag måste förtjäna ert förtroende.

– Det är klart att de framgångar vi har haft har medfört att det är lugn och ro på torpet och har skapat ett ömsesidigt förtroende.

TT: Man får den respekt man förtjänar?

– Ja, eller hur. Det försökte jag vara tydlig med från början, att föregå med gott exempel och låta alla få utrymme att göra sin grej, men förstå att man är en del av något större. Själv tror jag att jag mer och mer sätter ord på hur jag vill vara.

TT: Utifrån sett verkar ni vara en grupp där ni trivs med varandra, men få grupper är fria från konflikter eller kontroverser. Har det uppstått situationer där du fått kliva in och visa att du är chefen?

– Det har det varit, absolut. Det är som alltid, att försöka reda ut missförstånd. Jag gillar inte konflikt, jag sover inte bra då. Andra kanske ska svara på hur jag hanterar konflikter, men jag vill gå in och ta itu med dem direkt. Det är klart att det ibland har kommit till meningsskiljaktigheter mellan mig och ryttare, men för mig är det inga problem att ringa till mig om de är arga.

Andra ser upp till Sverige

TT: EM-silver, VM-silver, OS-guld och VM-guld i lag de senaste fem åren, andra länder måste titta på er och undra hur ni gör?

– Jag skulle nog vilja påstå det. Vi har fantastiska ryttare som är förebilder. Sverige har kommit väldigt långt i sättet vi hanterar våra hästar och hela den biten. Det är en av framgångsfaktorerna. De senaste åren har jag fått frågor från människor jag sett upp till länge.

– Det blir lite surrealistiskt när de kommer och frågar: "hur gör ni egentligen?" Vi som alltid tittat på andra och försökt att lära oss av dem – vilket vi ska fortsätta göra – är nu ett land som andra är intresserade av.

TT: Hur ska ni se till att behålla positionen som världsledande?

– Mycket tankeverksamhet går till det. Jag har drivit igenom hoppsportens vision 2030. Det är viktigt att vi tittar framåt, att vi går ihop och pratar om hur vi vill ha det, säger Ancarkrona och fortsätter:

– Vi ska prestera här och nu, men också försöka att få ut fler ryttare och hästar i tävling. Jag ser i vissa andra länder att risken är att det fokuseras på några få. Når du inte dit kan du lika gärna sälja hästen. Jag tror att det är en jättefara. Vi gör fler nationstävlingar än någonsin tidigare just för att alla ska komma ut.

– Men det är ofrånkomligt att vi kommer att dippa, ingen nation i världen kan ligga i topp hela tiden.

Inte fungerat utan familjen

TT: Har du ditt drömjobb?

– Haha. Ja, just nu har jag mitt drömjobb. Men det är inget jag strävat efter. Det var inget jag tänkte på innan jag fick frågan. Jag tycker det är kul och jag får väldigt mycket tillbaka av alla jag interagerar med och det är nya utmaningar hela tiden.

Ankarcrona har kontrakt över OS i Paris 2024.

– Vad som händer sedan vet inte jag. Det finns ingen övre gräns hur länge man kan vara förbundskapten, men den bollen ligger förstås hos ridsportförbundet. Jag trivs jättebra och brinner verkligen för resan till ett mästerskap.

Men allt kommer med ett pris. Baksidan av medaljen är att Henrik Ankarcrona ofta saknar sin familj och är saknad av den.

– Jag har tre barn, äldsta dottern Caroline är tolv och hon börjar tävla mycket och jag är aldrig med.

– Det är inte alltid lätt, men jag har en fantastisk fru och vi försöker backa upp varandra. Utan Ingrid och familjen hade det inte fungerat, inte utan deras stöd. Det tror jag alla förstår, att det måste finnas, men det är aldrig enkelt.