Sverige har fyra debutanter på plats i EM i Riesenbeck, de går på fyra ben och stannar gärna till vid den morotsfyllda snackbaren bredvid arenan.
Charlie (Catch Me Not S), Casquo (Blue), Kalinka (van de Nachtegaele) och Ermindo (W) är inte alls lika rutinerade som sina ryttare, men imponerade ändå under lagtävlingen.
Rolf Göran Bengtsson har bland annat ett EM-guld och två OS-silver på meritlistan, och har varit på flertalet internationella mästerskap. Hans häst, Ermindo, hade inte en enda runda på internationell mästerskapsnivå före lagtävlingen. När den var slut var hans ryttare mäkta imponerad.
– Han har alltså rivit ett hinder på alla de här rundorna, säger Bengtsson och menar att ett av nedslagen i lagfinalen i själva verket var hans fel.
Angelica Augustsson Zanotelli har ett EM-brons på kontot, men i år hade hon den kanske mest orutinerade hästen. Och trots att ekipaget inte kvalade in till söndagens final är Augustsson Zanotelli nöjd med Kalinka.
– Det viktigaste är att man har en bra känsla med sin häst, och hon kändes jättebra så det gör mig glad, säger Angelica Augustsson Zanotelli.
När hon började tävla på Kalinka hade hästen hittills bara hoppat på förhållandevis låga hinder. På två år tog hon sig till EM.
– Hon växer med sin uppgift, hon går in och bara gör det. Det känns liksom inte som att det tar så mycket ut av henne.
– Det känns som att det finns mer, fortsätter hon.
Ett ekipage som rider samtliga EM-tävlingar kan komma upp i fyra rundor på fem dagar, det är mycket för en häst som aldrig gjort det innan. Lägg därtill de många åskådare som väsnas och springer runtomkring i bokskogen i västra Tyskland, det kan bli överväldigande för vilken människa som helst.
Casquo verkar ta det hela med ro, och hans ryttare Douglas Lindelöw är väldigt nöjd med hans prestation.
– Det är en jättefin häst. Han har jättemycket kvalitéer. Det är alltid lite extra med så här många rundor efter varandra, men jag är jätteglad för hästen, säger han.
Men om ekipaget tävlar vidare i den individuella finalen, dit man kvalat in som sista ekipage, återstår att se.
– Jag har inte bestämt mig än, men har man inte i toppen att göra behöver man inte slita på hästen, säger Douglas Lindelöw.
Peder Fredricson är Sveriges superstjärna. Han kom från sommarens OS med ett guld i lagtävlingen och ett individuellt silver. Men det var på hästen All In. Under EM rider han Charlie, eller Catch Me Not S som han egentligen heter.
Inför finalen ligger ekipaget på en femteplats, mindre än ett nedslag från guldet.
– Det är helt öppet i finalen nu, jag känner mig glad för hur det har gått med honom.
Under tävlingarna har Fredricson och Charlie bara rivit ett enda hinder och medaljdrömmarna lever i högsta grad, i sådant fall den tredje medaljen på en månad för Fredricson och den första för Charlie.
– Jag är riktigt, riktigt nöjd med honom, säger Fredricson.