Fredricson hade sedan tidigare tre OS-silver, två individuella och ett i lag. Nu ordnade han tillsammans med Henrik von Eckermann och Malin Baryard Johnsson Sveriges första OS-guld i lagtävlingen sedan 1924.

– Det är nästan overkligt nu när man står här. Det känns overkligt därför att man vet hur lätt det ramlar en bom och då vinner man inte, säger Fredricson.

– Men å andra sidan så förtjänade vi guld för vi har varit så pass bra hela teamet sedan vi kom. Man kan inte ha bättre lagkompisar än Malin och Henrik, men vi ska komma ihåg Rolf-Göran (Bengtsson, reserven) också. Även om han inte rider så är han med oss hela tiden. Han hjälper, han stöttar.

Rev sista hindret

Spänningen var enorm på Baji Koen-stadion i Tokyo.

Efter en felfri finalrunda av Henrik von Eckermann och fyra fel av Malin Baryard Johnsson gick Peder Fredricson ut i medaljläge, två fel bakom Frankrike i topp.

Fredricson och All In pallade för pressen igen. Ekipaget var felfritt – till sista hindret. En bom föll, men det räckte ändå till en delad förstaplats när att alla finalekipage ridit och Frankrike misslyckats i sista omgången.

USA och Sverige hamnade båda på åtta fel, minst silver var säkrat – och en rysare till omhoppning väntade.

– Han imponerar fortfarande på mig faktiskt. Och att han kan ha en sådan form. Han kändes super i dag. Han var inte det minsta trött. Han kändes ännu bättre än i går, säger Fredricson om All In.

– Och inför omhoppningen kändes det som att han gick på bomull, han var så bekväm med sig själv.

"Måste gå all in"

I omhoppningen lade von Eckermann och Baryard Johnsson återigen upp det för Fredricson. Både USA och Sverige var flerfria efter två ryttare, men Sverige var i ledningen med bättre tid.

Då slog McLain Ward till med en rasande snabb runda.

Men Peder Fredricson, som tog silver i den individuella hoppningen tidigare i OS, gav som sista ryttare i omhoppningen inte bort en hundradel. På All In säkrade han guldet till Sverige.

– När jag gick in i omhoppning så hade jag bestämt mig för att ge allt. Jag är sist ut, då finns det bara ett läge, säger Fredricson som lyckades hålla nerverna i schack hela vägen.

– Just i dag satt instinkterna rätt. Man måste gå all in i de lägena annars når man inte fram. Och det är inte alltid man når fram ändå, men i dag gjorde vi det, säger han om det sista hindret.

All Ins snygga farväl till OS

Han hade också koll på tiden, vad som krävdes för att klå McLain Ward.

– Det hade jag, men det gäller att inte rida för fort. Det är lätt att riva när det går för fort. Det är så himla små marginaler.

Vid OS i Paris är All In 18 år och förmodligen för gammal för att slita sig genom de väldiga fysiska påfrestningarna.

– Jag skulle nog säga att det här är hans sista OS, säger Fredricson.

Vackrare kan en olympier – låt vara att det är en häst – inte ta farväl. På elva rundor under ringarna rev valacken ett enda hinder.

– Det svenska laget är värt det här guldet och All In är verkligen värd det här guldet. Och alla som har varit involverade.

Fredricson underskattar inte guldets betydelse för svensk ridsport.

– Vi har satt ribban, att det går. Sverige kan ta guld. Nu har vi gjort det.

Guldmedaljörerna tänker på ett eller annat sätt fira triumfen. Hur få All In fira?

– Han ska flygas hem, sedan får han gå ut i sin hage och umgås med sin kompis. Han gillar att vara här, att tävla, men han kommer att tycka om att få komma hem och rulla sig.