14-årige Balham Mist har många förtjänster. Elegans och konstnärlig uttrycksfullhet är inte två av dem. Han är snarare en spänstig, uthållig och modig fajter som trivs bättre ute i det fria än på fibersanden mellan staketen i manegen.
Med andra ord: Dressyr är inte valackens grej.
Det är inte fel att säga att ungefär samma beskrivning passar in på 30-årige Svennerstål, elitryttare, uppfödare och hästhandlare med bas i Tetbury, England. Det ska helst hända lite mer, få tas i lite mer.
Problemet? Dressyren är ett av tre moment i ridsportens mångkamp. Ekipagets 35 straffpoäng drog ned det svenska laget från tredje till femte plats under dressyrens andra dag.
Byggd för att springa snabbt
Inför OS-terrängen står trion Therese Viklund (28,10), Louise Romeike (28,00) och Svennerstål på 91,10 straffpoäng.
– Min häst är byggd för att springa fort, inte för dressyr och det är därför jag har honom här, för att jag tror att det kommer att bli avgörande. Hästen har alltid varit svagare i dressyren. Det är ingen stor grej.
TT: Det du tappade i dressyren tar du igen i terrängen?
– Det hoppas jag. Jag vill verkligen inte vara så här dålig resten av tävlingen. Man måste också vara realistisk. Min häst är svagare i dressyren och starkare i morgon.
– Det är skönt att dressyren är över. Det är väldigt kul att rida dressyr men på en bra dressyrhäst, säger Svennerstål.
TT: Och roligt att rida terräng på en bra terränghäst?
– Exakt.
Kortare terrängbana
Terrängprovet avgörs i något nedbantad form på grund av hettan och den höga luftfuktigheten. Svennerstål, som gått banan i Umi no Mori-parken flera gånger, vill inte säga att det gjort den lättare.
– I Rio (OS 2016) var det exceptionellt svårt. Annars skulle jag säga att den här banan håller normal mästerskapsnivå, men det är svårt. Framför allt finns det ingenstans du kan ta igen tid.
– Hindren är svåra, men inte som i Rio. På grund av hur banan är byggd kan den däremot vara svårare och än mer utslagsgivande. Det gäller att vara smart och hålla sig cool, säger han.
Ofta avgörs alla tre grenarna på samma plats. Inte i Tokyo. Dressyren och den avslutande hoppningen sker på Baji Koen-stadion, terrängen på en ö nära flygplatsen Haneda.
Höjdhopp efter maraton
Det innebär en hel del logistik.
– Nu ställer sig hästarna på lastbilar till terrängen och stallas där. Sedan ska de göra terrängen, tillbaka hit och så ska vi hoppa på måndag. Det är unika förhållanden, säger Svennerstål.
Hur hästarna mår efter terrängen blir avgörande.
– Det är som att ena dagen ska man springa maraton och nästa dag ska man hoppa höjdhopp. Ibland kommer man ur det bra, ibland tar det hårdare. Hur hästarna hoppar beror mycket på hur de tagit terrängen.
Den avgörs 00.45 natten till söndag, svensk tid.