Den favorittippade Ben Maher vann den olympiska finalen efter att ha varit snabbast i omhoppningen med sex ryttare. Han förstörde en svensk klang-och-jubelföreställning där det ett tag såg ut att det nästan bara skulle vara svenskar i omhoppningen.
Henrik von Eckermann kom snöpligt fyra, tätt följd av Malin Baryard Johnsson när medaljerna fördelades..
– Jag känner lite med mina lagkamrater. Jag hade gärna haft dem omkring mig på podiet, säger Fredricson.
"Känslor på ett annat sätt"
På nytt missade han det efterlängtade OS-guldet med löjligt liten marginal. I Rio de Janeiro var britten Nick Skelton 53 hundradelar snabbare.
Men trots att tidsmarginalen var betydligt mindre var smaken på det här silvret aptitligare än för fem år sedan.
– Det är känslor på ett annat sätt. Det känns så fantastiskt för att All In är tillbaka. Han visade formen i går och han gick in här i dag. Jag kände direkt att han var med.
– Omhoppningen är var så mycket snabbare än i Rio. Det går inte att jämföra. Det var en helt annan sport nu än då. Mitt mål var att ta guld, så klart. Men det känns lite girigt att stå här och vara tjurig över att det blev silver, säger Fredricson.
TT: Kunde du ha ridit snabbare utan att äventyra säkerheten i omhoppningen?
– Nej, jag tror att just i dag spelar det ingen roll vem som red först eller sist av oss. Marginalerna var så små. Det var hans dag i dag, helt enkelt. Hade vi gjort det en gång till kanske det hade varit min dag, säger Fredricson.
Kärlek till All In
I stället för att fastna i diskussioner om tävlingsryttaren Fredricsons besvikelse valde han att vara hästkarlen Fredricson och bjöd på en spontan kärleksförklaring till All In.
I ögonen kom glansen när han pratade om en 15-årig valack som han en gång snappade upp i Belgien. Där andra såg en bångstyrig häst som det omöjligen kunde bli en internationell topphäst av, såg Fredricson potentialen, förstod kynnet och började det mödosamma arbetet.
Han älskar sin All In. Den där speciella hästen en ryttare ofta bara få en gång i sin karriär.
– Om man såg honom för ett år sedan var han väldigt, väldigt långt från en OS-medalj. Vi har haft OS som mål men det har varit en lång väg. Vi var sent ute efter coronan och hästviruset. Det såg ut som om vi var på rätt väg, men man vet ju aldrig.
– Formtoppen föll precis rätt in.
"Vilken resa vi gjort"
Ägaren Charlotte Söderström har i alla år stöttat Fredricson. Att sälja hästen har inte varit aktuellt.
När Fredricson får chansen att skicka en hälsning till Söderström säger han:
– Vilken resa vi har gjort tillsammans med den här hästen. Från sju år till två OS-medaljer och en EM-medalj. Det är emotionellt, men det är vårt jobb.
– För mig är han en legend, säger Fredricson.
Vid sidan följde förbundskaptenen Henrik Ankarcrona dramat i Baji Koen-stadion.
– Vi levererar fantastiska rundor. När man kommer till en omhoppning på den här nivån finns det bara ett läge. Vi satsade allt vi hade, men det räckte inte hela vägen den här gången.
Maikel van der Vleuten från Nederländerna knep bronspengen.
Det var fullständig svensk dominans i grundomgången i OS-finalen i hästhoppning. Henrik von Eckermann, Peder Fredricson och Malin Baryard Johnsson var samtliga felfria på den mycket svåra banan i Tokyo.
Favorit i lagtävlingen
Den enda andra ryttaren – förutom svenskarna, Maher och van der Vleuten – som klarade banan av de 30 startande var japanen Daisuke Fukushima, rankad på plats 600 i världen.
Alla andra hade minst ett fel, däribland favoriter som världsettan Daniel Deusser, Tyskland, och schweizaren Martin Fuchs, rankad tvåa i världen, som rev två hinder vardera.
Tidigare år har det individuella resultatet även räknats in i lagtävlingen, men från och med i år avgörs de båda disciplinerna var för sig. Lagtävlingen inleds på fredag.
I den går Sverige för guld.