Det har varit en förhoppning som aldrig slocknat att ingå i samma lag när det drar ihop sig till ett stort mästerskap.
Men Jens, 55 och hans fem år yngre bror Peder har fram tills nu, med dagar kvar tills VM-hoppningarna i Herning börjar, aldrig lyckats synkronisera formtoppen på sina hästar.
När Peder slog sig in i hopplandslaget första gången, runt mitten av 00-talet, stod Jens utan en häst gångbar nog för den största scenen. När han nådde framgångar på Lunatic (OS 2012 och EM 2013) var Peder inte aktuell för de stora mästerskapen. När Peder sedan stadigt klättrade mot världstoppen tog Jens ett kliv tillbaka och ägnade sig åt andra sysslor inom sporten.
De pratar med varandra varje dag, men har gått om lott som elitryttare – fram till den här säsongen.
Man får inte ge upp
Peder är given i det lag som inleder tidshoppningen på onsdag, Jens vann förbundskaptenen Henrik Ankarcronas förtroende framför veteranen Rolf-Göran Bengtsson.
Därför står de bredvid varandra på en bild som äntligen kunde tas.
– Det känns fantastiskt. Och det känns fantastiskt att rida i det här laget, med såna hästar som är i superform.
– Det handlar om att inte ge upp, utan att utvecklas. Då finns det alltid möjligheter, säger Jens som rider Markan Cosmopolit.
Han pratar innerligt och fint om sin bror.
– Peder har banat väg för sporten. Han har tagit hoppsporten längre än när jag red i landslaget senast. Hur man fokuserar, hur man hanterar media, hur man förbereder sig själv. Han har knuffat de sportsliga frågeställningarna ett rejält snäpp framåt, vilket jag tycker är kreativt.
– Jag har fått chansen att skugga det. Jag känner mig som en bättre ryttare och idrottsman än jag gjorde för tio år sedan. Sedan har jag en väldigt bra häst just nu, som jag byggt upp och har en väldigt bra känsla för. Vi ska inte lämna något åt slumpen.
Ingen plats för sentimentalitet
Bilden på dem tillsammans i VM-kläderna betyder mycket, för hela familjen och för släkt och vänner. Jens är stolt, men påpekar också att någon plats för sentimentalitet inte finns.
– Efteråt kommer man att känna det och titta tillbaka på det, men här och nu är det min prestation det handlar om. Då gäller det att fokusera på sig själv. All energi måste gå åt till det.
– Ett bra samarbete är när var och en gör sitt, säger Jens Fredricson.
För fyra år sedan förlorade landslaget den dramatiska omhoppningen mot USA om VM-guldet i Tryon. Förra året kom revanschen i en än mer nervkittlande upplösning i OS-finalen mot samma land.
Jens Fredricson får något bestämt i blicken när han får frågan vad han och brodern Peder är i Herning för att åstadkomma.
– Det finns inget än att gå för guld. Annars ska man inte åka hit.