Jens Fredricsons färd över de 14 hindren och tre sprången var kanske inte lika estetisk och balanserad som von Eckermanns eller lillebrorsan Peders.
Det var lite vingligt här och där, men frånvaron av elegans kompenserades av Markan Cosmopolits fajterhjärta och ryttarveteranens yrkesskicklighet.
Hoppning är när allt kommer omkring en rätt enkel sport: Riv inga hinder, trampa inte i vatten och håll tiden. Då slutar det med ett leende. Jens Fredricsons var rätt brett. I och med nollan säkrades en plats i fredagskvällens final.
– En bra runda. Jag är skitnöjd. Han lyssnar, han är bra, en jättefin häst, säger fjärderyttaren som vann kampen med Rolf-Göran Bengtsson om en plats i Henrik Ankarcronas VM-lag.
Pressen på sig
Fredricson hade pressen på sig sedan Malin Baryard Johnsson dragit på sig ett nedslag och fyra fel.
Indiana var betydligt lugnare och följde sin ryttare på ett helt annat sätt än i onsdagens förödande tidshoppning, den som slutade i två rivningar och ett individuellt förstört mästerskap.
Men det sista hindrets sista bom föll av beröringen från Indianas bakben.
– I dag var hon som vanligt. Vi båda glömde det som hade hänt i går. Jag kände att jag har ridit henne på ett sätt i alla år och jag kan inte göra något annorlunda. Jag kände att det var mycket bättre.
"Jäkligt surt"
– Den stora skillnaden var att jag red hårdare på vattenhindret. Annars gjorde vi som vi brukar – förutom på det sista hindret. Det är jäkligt surt. Hade jag gjort om det hade jag gjort likadant, men hoppat lite längre, säger Baryard Johnsson.
Henrik von Eckermanns suveräna runda fick Ankarcrona att plocka fram de stora superlativerna.
– Det ser ut som om han hoppar en lättare klass än alla andra. Vi är vana att se det. Det ger en skön känsla inför fortsättningen.
Världsettans egen syn på saken:
– Det var otroligt skönt, bra rytm från början till slut. Hästen hoppade avspänt. Det var perfekt, 82 sekunder och inom maxtiden (86 sekunder). Jag skulle inte ändra på någonting om jag får göra det igen, säger von Eckermann.
Sverige går in i fredagskvällens final med 3,69 fel och i ledningen tack var en ny, felfri uppvisning av Peder Fredricson och All In som sista svenska ekipage.
– I dag flöt det på bra. Det är aldrig enkelt och smidigt, inget är enkelt på ett VM, men All In kändes bra, vill höll vår plan och hade bra rytm och flyt.
Inte börja fundera
Hopplandslaget har aldrig tagit ett VM-guld. Tre nya nollor i finalen och den saken är historia.
– Vi är ett rutinerat lag. Jag är tacksam att få rida i ett sånt här lag med såna ryttare och såna hästar. Sedan är det en dag i morgon och allt kan hända. I går var i går, i dag är i dag och i morgon är i morgon. Man få ta det en dag i taget och göra det bra varje dag.
– Vi får inte ta ut något i förskott eller börja fundera på hur det ska gå. Det enda vi ska göra nu är att se till att hästarna mår så bra som möjligt och ge dem och oss själva förutsättningarna att verkligen kunna prestera på topp, säger Peder Fredricson.