På valacken hade hon en klart god chans att rida om medaljerna i den individuella klassen i Herning. Hon och Goldstrike tog trots allt silver i Paralympics förra året – och ytterligare elva månader tillsammans har knappast gjort dem sämre.

Men i Tokyo fanns ingen publik på plats, inte mycket som störde en känslig herre som Goldstrike. Det var värre nu, med publik, folk i rörelse och två kamerateam som placerat sig bara några meter från banan.

"Kan tio procent bättre"

Det grejade inte hästen. Missarna kostade. 66,900 procent räckte inte till mer än 13:e plats.

– Det var inte den bästa premiären, precis. Han kan tio procent bättre. Jag gjorde så gott jag kunde, men han var rädd för det mesta. Men jag får vända till att han hade väldigt mycket energi i kroppen, säger Etzner Jakobsson.

– Poängen är ganska rättvis, den stämmer ganska bra med vad vi gjorde. Han stannade ju till och med uppe i ett hörn eftersom han försökte fly från den kameran. Han gjorde ändå fina saker och det får jag ta med mig.

Küren i fara

Med fyra ekipage i paradressyren deltar Sverige i lagtävlingen. Den klassen avgörs senare i veckan. På söndag gör de bästa ekipagen i varje grad – Etzner Jakobsson tävlar i grad IV – upp om medaljerna i küren, det fria programmet.

Frågan är om hon lyckas ta sig dit. Nu krävs en stark prestation i lagtävlingen för att ekipaget ska slå sig in bland de åtta bästa som når küren.

– Jag får fortsätta att visa honom miljön. Se till att han är med mig. Jag är mycket tryggare, säger Etzner Jakobsson.

Sanne Voets/Demantur och Demi Haerkens/Daula såg till att Nederländerna vann guld och tog silver. Bronset hamnade hos Rodolpho Riskalla/Don Henrico från Brasilien.

Sandra Karlsson lyckades inte bättre på Don Danimo i grad II. Även hon slutade på 13:e plats med 64,060 procent. Guldet vanns av danskan Katrine Kristensen på Goerklintgaards Quater.