Den norska skidlegendaren Marit Bjørgen fick stora delar av presskåren att brista ut i ett kollektivt fnitter när hon under OS i Pyeongchang 2018, på engelska med kraftig norsk brytning, drog fram det slitnaste av uttryck inför damstafetten:

– You know as they say, relay is relay.

Men ingen klyscha utan underliggande sanning.

Stafett bjuder som ingen annan distans på tvära kast mellan hopp och förtvivlan, och även om Bjørgen visste att Norges damer nästan alltid tar hem guldet på ett eller annat sätt, så hade hon en poäng.

Det vet det svenska damlaget av erfarenhet, när de nu går in i VM:s långa stafett som stora guldfavoriter.

Kvartetten Emma Ribom, Ebba Andersson, Frida Karlsson och Maja Dahlqvist kommer hur de än gör att ge sin chef ont i magen.

– Det är den värsta för mig att stå och se på. Vi har ju inte vunnit någon stafett på två mästerskap nu, och jag har inte varit med om att vinna en stafett som landslagschef. Det hade varit otroligt stort om vi fick göra det, säger Sveriges landslagschef Anders Byström.

Blir aldrig som tänkt

Frida Karlsson, som kör Sveriges tredjesträcka i dag, håller inte med. För henne är stafetten höjdpunkten på ett mästerskap.

– Det är det roligaste loppet på VM. Det är sådan himla energi och prestige i det. Vi är laddade, säger Karlsson.

Hon medger dock att det är en distans som aldrig går att förutspå.

– Man lägger alltid upp olika scenarion. Sedan blir det ändå aldrig så.

För i en stafett är inget lag starkare än sin svagaste länk. Samtidigt kan en åkare som sticker ut avgöra hela tävlingen.

Som på VM i Seefeld för fyra år sedan, när Norge gick in som favorit men där Charlotte Kalla och Stina Nilsson med var sin supersträcka fixade Sveriges första damguld i en VM-stafett någonsin. Framför allt var det sprintspecialisten Nilsson som spurtade ner den norska stjärnan.

Mardrömsstafett senast

Två år senare var det inte lika roligt. Då klappade Kalla ihop på sin andrasträcka, mycket på grund av en totalmiss av det svenska vallateamet, och Sverige var inte ens nära medalj. Sjätteplatsen från VM i Oberstdorf tillhör ett av lågvattenmärkena för ett svenskt damstafettlag.

Ebba Andersson körde tredjesträckan den gången. I dag tar hon hand om den andra.

VM-stafetten för två år sedan visade tydligt att man inte kan ta ut något i förskott, säger hon.

– Där hade vi också ett jättestarkt lag, men när vi väl gav oss ut så var det långtifrån allt som stämde, och då gick vi i mål som sexa också, säger Andersson.

Svensk medaljfest

För att ge utrymme åt en annan klyscha är det helt enkelt inte bara för Sverige att "ställa ut skidorna" och glida hem ännu ett VM-guld. USA, med en Jessie Diggins i storform, vill gärna utmana om segern. Detsamma gäller Norge, Finland och Tyskland.

Men Sverige har haft vinden i ryggen på VM hittills. De blågula damerna har lagt beslag på tre av fyra guld, och tagit åtta av tio möjliga medaljer.

– Vi fick ju en så himla bra start, det ger oss en trygghet och framgång föder ju framgång. Nu är det bara att fortsätta segla på den här vågen, säger Frida Karlsson.